här - Fria Ligan

4
DEN VILDA KAMPEN OM GRYNINGEN
Episod I: En Ofrivillig Kvartett (VRS)
Fyra främlingar möts i jakten på en försvunnen flicka med oanade krafter, och
upptäcker vilka mörka makter som ruvar i Hindenburgs skuggor.
”Flickan. Vi vill ha flickan.”
Serafim Wickels röst avslöjade inga känslor, men en tunn hinna av svett
blänkte både på överläppen och på den kala hjässan. Forntidsvapnet i hans
hand darrade en aning. Det var över tjugo år sedan han varit ute på fältarbete
sist. Detta avbrott i Wickels annars behagligt monotona tillvaro var
inte frivilligt. En gammal vän hade kallat in en gentjänst. En vän alltför
mäktig att säga nej till.
”Flickan, herr Altklang. Hon som kallar sig Tijuana. En tankevrängerska
och mörderska av värsta sort. Hon måste stoppas. Överlämna henne till
oss, annars dödar vi dig och dina vänner.”
Flårian stirrade in i den svarta mynningen på pistolen i handen på
Wickel, som flankerades av tre likstela män med dragna skjutjärn och identiska
svarta skinnrockar med kejsarörnen på slaget. Redan som barn hade
Flårian hört talas om PSIPO, den hemliga polisen som jagade psimutanter
med sådan frenesi att kejsaren till slut ingrep och stoppade verksamheten.
Så sades det i alla fall. Nu stod PSIPO:s fruktade agenter framför honom,
livs levande här i den dammiga lagerlokalen, som om tiden stått still.
Flårian svalde hårt. Han hade inte en aning om var Tijuana fanns. Men
att avslöja det nu skulle troligen leda till hans omedelbara död. Det här
prekära läget krävde särskild finess.
”Vänta… Vi kan säkert komma överens…”
Han avbröts av en plötslig kanonad av energiblixtar som utan förvarning
började vina från skuggorna. En av PSIPO-agenterna föll rykande till
golvet, dödligt sårad. De andra höjde sina vapen och besvarade elden, och
det ödsliga hamnmagasinet förvandlades till ett smattrande inferno.
”Jag kunde ha smörjt kråset på Belugi Lustgård vid det här laget”, tänkte
Flårian bittert när han kastade sig i skydd bakom en packlår. I stället