här - Fria Ligan
här - Fria Ligan
här - Fria Ligan
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
72<br />
DEN VILDA KAMPEN OM GRYNINGEN<br />
och mossor. Plötsligt föll en kejsarek med ett brak framför Grovspinner,<br />
sedan en till bakom. Lejonordens fälla hade slagit igen.<br />
Flårian gapade av förvåning. Mot Grovspinner, genom kulregnet, rusade<br />
hans tjänare med en kniv i högsta hugg och vild galenskap i blicken. Han<br />
skrek som en mordisk dåre.<br />
”Herre, nu ska du sota för allt förmökat lortgöra du tvingat mig till!<br />
Leve Lejonorden! Död åt människorna!”<br />
Oväntat vigt hoppade tjänaren, vars namn Flårian ständigt glömde, upp<br />
på Grovspinner och kastade sig skrikande över sin herre.<br />
Läget var förtvivlat. Enar hade gått i närkamp med två skjutglada katter<br />
som dykt upp på andra sidan vägen och Dexter utkämpade sin inre strid<br />
någonstans i skogen. Kleo, som hukade i Grovspinner, kände hur han började<br />
tappa greppet över sina pyrokinetiska krafter. Sätet han satt på började<br />
lukta bränd plasticks.<br />
Då öppnade Dogglas eld igen med sin fornstarka kulspruta. Kulorna ven<br />
runt Grovspinner och över huvudet på Manfred Lund, som nu sökt skydd<br />
bakom ett av fornkärrans mäktiga monsterdäck. Flårian, som desperat<br />
duckade undan sin tjänares vilda knivhugg, såg hur en förlupen kula slog<br />
in i tjänarens kropp och fortsatte ut på andra sidan i en kaskad av blod.<br />
Dexter samlade all sin viljestyrka. Vänsterhanden hade han ingen kontroll<br />
över, men han trotsade dubbelhjärnans försök att stoppa högerhanden<br />
och tog sikte med Tula Tokarevs fornpuffra på närmaste Lejonordenmutant.<br />
Han kramade avtryckaren. Knallen var bedövande och rekylen slet i<br />
hans arm, men skottet träffade sitt mål. En av fienderna föll ihop som en<br />
trasdocka, dödligt sårad.<br />
Kleo såg Dogglas fula nos och riktade all sin glödheta ilska i hans riktning.<br />
Bulldoggen vrålade av smärta när hans kropp plötsligt flammade upp<br />
som torrt fnöske. Han kastade sig på marken och rullade runt i mossan.<br />
Bort från smärtan, bort från fienden. Dexter såg Dogglas brinna och rusade<br />
efter sin plågoande. Hans andra hjärna försökte protestera, men kunde<br />
inte hejda honom nu. Det var dags för Dexter att permanent avsluta sitt<br />
medlemskap i Lejonorden. Då hörde han Flårians rop.<br />
”Dexter, var är du? Kom hit! Min stackars tjänare dör! Du har läkedrogerna,<br />
bara du kan rädda honom!”