här - Fria Ligan

69
DEN VILDA KAMPEN OM GRYNINGEN
Episod XIV: Dubbelhjärnan Slår Tillbaka (NKT-SS)
Sällskapet hamnar i Lejonordens gap, Dexter blir sin egen värsta fiende och Flårians
tjänare visar en ny sida.
”Dexter! Döda dem alla, döda dem nu!”
Dogglas Parkers grötiga vrål ekade mellan Milaskogens kejsarekar. Det
var en dödsfälla. Flårian, Kleo, Enar och Manfred Lund tog skydd mellan
rykande kulhål i Grovspinners sittbrunn, genomborrad av fornkulor från
Dogglas inledande salva. Vägen framåt var blockerad av en mäktig trädstam.
Bakåt likaså. Automaten Kvark vid ratten fann ingen utväg. Och på
vems sida stod egentligen Dexter?
Den unge mutanten svarade med blixtrande handlingskraft. Med en revolver
i varje hand hoppade han av Grovspinner och släpade med sig Flårians
muterade tjänare, som han bundits samman med för att inte försvinna
från sällskapet igen. Han tog några snabba steg in i skogsbrynet, dök ned
bakom en sten och tog sikte mot Dogglas Parker och hans muterade revolutionärer.
Dexter hade gjort sitt val.
Då, mitt i stridens hetta, hörde han rösten igen. Den gäckande, retfulla
rösten som spökat inne i hans huvud i flera månader.
”Ställer du dig på de där mutanthatarnas sida? Mot din egen sort? Nu
är det nog! Jag har suttit i baksätet alldeles för länge. Nu tar jag över!”
”Vem … är … du?” stammade Dexter förbluffad.
”Har du inte fattat det än, din kretin? Jubelidiot! Jag är din andra hjärna.
Och nu är det jag som bestämmer.”
Förfärad insåg Dexter att hans vänstra hand inte längre lydde hans order.
Dubbelhjärnan i hans huvud hade gjort revolt!
Under resan till Nordholmia från rallarnas tunnelbygge berättade
sällskapet allt om sina äventyr för den befriade chefsexploratorn
Manfred Lund. Han var mycket oroad över Linus Drakes förrädiska
beteende, och lovade att genast återvända till Hindenburg för att