här - Fria Ligan

82
DEN VILDA KAMPEN OM GRYNINGEN
Episod XVII: Till Jernets Hierta (NKT-JH)
Sällskapet kämpar mot hunger och zonröta på vägen mot Bortersta stationen,
där händelserna tar en oväntad vändning.
Ur Jernskogens kalla vinterdimma lösgjorde sig stationsbyggnaden, typiskt
pyrisk med rostrött regel och höga välvda fönster. Äntligen, tänkte Dexter.
Bortersta stationen. Resan hade varit så lång. Så full av slit, kamp och
hunger. Hans händer var såriga efter alla ändlösa timmar vid dressinens
pumphandtag. Skottskadan i hans arm sved fortfarande, såret hade vägrat
läka i Härjalandets zonsjuka lervälling.
Äntligen framme. Bara att hitta den där Wolfram Köttz och plocka fornkartan
av honom. Sen, Elysium. Kejsarätten Skarprättares urhem. Den
största upptäckten Pyrisamfundet skådat.
Åh nej.
Humöret sjönk som en sten i Dexter, hela sällskapet utstötte en gemensam
suck. Till och med roboten Kvark. Bortersta stationen var en ruin. Inte
en färsk ruin som Andra handelsstationen, taket hade rasat in för många
vintrar länge sedan, väggarna var övervuxna av mossa och Jernskogens
knotiga träd och busksnår hade erövrat interiören.
Då såg Dexter pålarna. Tre pålar intill rälsen, var och en prydd med ett
kranium. Två tycktes mänskliga, den tredje hade tveklöst tillhört en get. En
get med avkapat högerhorn. Wolfram Köttz. Den legendariske robotjägaren
var inte bara död. Han måste ha varit död i flera år.
Men vem hade då skrivit de makabra insändarna till Polisgazetten?
Efter striden mot PSIPO-agenten Ambrosius Rapp och vitkåristerna
fortsatte sällskapet sin färd norrut längs Jernbanan, och tog med sig
mutanthatarnas dressin. Den förskräcklige Kork var lika ovillig att
slita vid dressinpumpen som har var glupsk. Till och med Dexter,
som känt sympati för missfostret i Nordholmia, började ångra att de
tagit med Kork på resan.