här - Fria Ligan

79
DEN VILDA KAMPEN OM GRYNINGEN
Den befriade exploratorn Manfred Lund tog farväl av sällskapet och
avreste mot Hindenburg. Planen var att berätta för kejsaren om Linus
Drakes förräderi och avslöja den mutantfientliga sammansvärjning
som tydligen doldes i huvudstaden.
Medan Kleo höll låg profil i Busters Lyxby besökte Flårian Fornbokssällskapet
på Vita berget i hopp om att hitta en forntida karta
att pricka in Kvants koordinater på. Tyvärr visade sig den enda
fornkartan vara utlånad sedan länge till Nordholmias Smältverk,
närmare bestämt dess handelsagent i Norra ödemarkerna – den legendariske
robotjägaren Wolfram Köttz. Flårian hade läst om denne
Köttz i Nordholmiaposten, tydligen hade han ställt till besvär för
Smältverket på något vis.
Efter lite tjafs med den brednackade förmannen Sixten Wäldhe
fick sällskapet träffa Smältverkets direktör Viktor Grep. Det var en
sorglig figur, försupen och uppgiven. Han berättade att han anställt
bråkstaken Köttz för tio år sedan och skickat upp honom till Bortersta
stationen, Smältverkets yttersta utpost i norr. I många år hade
Köttz, tydligen en muterad get med bara ett horn, troget skickat ned
dressiner längs Jernbanan dignande av värdefullt fornskrot. Efter
hand började Köttz, som aldrig visat sig i Nordholmia igen, begära
allt mer i utbyte – mängder av skarprättarkarbiner, krut och till och
med en massiv pyrisk kanon.
För tre månader sedan hade skrotleveranserna upphört helt. I
stället hade Köttz skickat makabra dikter om våld och lemlästning
till Polisgazetten i Hindenburg, skrifter så groteska att flera bolag
sagt upp allt samarbete med Smältverket. Smältpatron Grep var förkrossad.
Han hade läst om Kleo och de andra i Nordholmiaposten
och erbjöd sällskapet ett smutsigt jobb: att undanröja plågan Wolfram
Köttz. Den eftersökta fornkartan kunde de få på köpet.
Grep uppmanade gruppen att hitta en lämplig guide för färden
genom den livsfarliga vildmarken i norr. De kom att tänka på ”den
förskräcklige Kork”, ett missfoster på Nordholmias Tivoli som varit
banditkungen Baronens personlige tjänare och borde känna alla
stickspår på Jernbanan väl. I en bur på Tivoli fann sällskapet Kork,
som visade sig vara en oformlig varelse vars fulhet endast överträf-