här - Fria Ligan

162
DEN VILDA KAMPEN OM GRYNINGEN
Rädda Cassius!
Smilet berättade att han antagit rollen som den maskerade Domherren
för att imponera på rebellerna i Kåkstaden. Av en slump hade
han blivit deras ledare och skiljedomare mellan de rivaliserande falangerna
från Dragos Dräggels och Lejonorden. Misstron mellan de
båda sidorna drevs på av hunger och misär, och Smilet befarade att
upprorsmakarna skulle ta kol på varandra om inte Vita Kåren gjorde
det.
Dexter hade en lösning. Cassius, Lejonordens högste ledare, var
så respekterad och fruktad att till och med Drago skulle lyda honom.
Smilet höll med. Cassius måste befrias ur BPM:s klor och ta
kommandot över mutantrebellerna. Men Smilet sade att lodjuret var
inspärrad i det fruktade och hårdbevakade Arbetsläger 5, några kilometer
väster om Hindenburg.
Dexters kampvilja växte när han fick höra att Glorabella Silverstrååk,
daghemsföreståndaren som enligt Blå Dunster visste något
om hans barndom, också fanns bland lägrets fångar.
Tillsammans med drygt 30 frivilliga Dräggels och Lejonordare
smög sig Dexter ut genom Aros. De hämtade Grovspinner och ryckte
fram mot Arbetsläger 5, i skydd av vinterdimman som steg ur
Malsjön. I samma stund som Dexter trampade ner gaspedalen och
dundrade fram mot lägerporten öppnade rebellerna eld mot soldaterna
som vaktade deras fångne ledare.
"Du måste berätta. Vem var min far? Vem lämnade mig på daghemmet?"
Grovspinner hade knappt kommit ur synhåll från Arbetsläger 5 när
Dexter började peppra fru Silverstrååk med frågor. Hon slog ner blicken.
"Jag har bävat för den här dagen."
Dexter stod på sig, vägrade backa. Motvilligt, med svag röst, fortsatte
den gamla kvinnan tala.
"Det var ju över 25 år sedan, du var ett bara ett litet barn. Han var ung
då. Och inte alls så känd som nu. Den man som lämnade dig hos mig var ...
Linus Drake.”