här - Fria Ligan

95
DEN VILDA KAMPEN OM GRYNINGEN
Hans syster. Skulle de äntligen återförenas, efter så många års jakt?
Men vad hade tiden hos Järnringen gjort med henne?
Videofilmerna på Flårians far och på Järnringen kom båda från
kameror utanför en plats kallad Genlab Eden II, som låg djupt inne
berget och kunde nås via monorailspåret. Sällskapet beslöt sig för
att gå dit. De litade inte på Athena och var tveksamma till att låta
henne väcka hämnarrobotarna. Gång på gång vädjade hon till dem
att laga reaktorn, men hon gick med på att låta dem besöka Eden II
först. Efter en lång vandring genom en svart tunnel och ett möte
med utsvultna asgnagare nådde de genlabbets monorailstation.
Dexter häpnade över genlabbets mirakulösa manicker. Iskall sal efter iskall
sal, fyllda till brädden av fornmaskineri av främsta snitt. I perfekt orört
skick. Han ville tillbringa dagar här i Eden II – nej veckor, månader – och
tränga djupt in i forntidens mysterier. Något liknande hade ingen pyrisk
zonfarare sett tidigare. Han, en enkel skrotsamlare från Hindenburgs rännsten,
hade gjort ett fynd folk skulle tala om i åratal.
Dexter var så hypnotiserad av maskinerna att han först inte ens lade
märke till de stora glastankarna. Höga som fullvuxna människor och fyllda
med simmig klar vätska radade de upp sig i dunklet. I var och en låg en
klump och flöt. Enar tittade närmare på en. Ryggade tillbaka. En varelse.
Ett foster. Förvridet, groteskt. Mänskliga kroppsdelar sammansmälta med
ett rovdjurs. Blek hud blandades med päls, naglar med klor. Nos och huggtänder
stack fram under ett par mänskliga ögon.
De andra glastankarna innehöll liknande makabra skapelser, genetikernas
misslyckade försök att smälta samman människa och djur. Utom den
sista. Där flöt en muterad räv, helt lik de som vandrade på Hindenburgs
gator. Det fanns inget utrymme för tvivel. Enar hade funnit sitt eget och
alla andra muterade djurs ursprung, här i enklavens mörker. Han hade hittat
mutanternas Eden.
Dexter läste en skylt som prydde glastankens underkant.
”Vulpes Sapiens. 20 specimen skickade till Biobunker IX (Station Aros)
för utplantering och övervakning.”