här - Fria Ligan

67
DEN VILDA KAMPEN OM GRYNINGEN
trodde att han var död. Om Baronens män nu fick veta att han levde
skulle hans liv vara i fara.
Efter rallarna snubblade ett tiotal slavar. I den forntida kikare som
Kleo tagit från Tula Tokarev såg han att en av slavarna var en lortig
muterad gris. Det måste vara Manfred Lund. Berget skakades av en
mäktig knall, sedan gick slavarna och alla rallare utom fyra in i tunneln
igen för att fortsätta arbeta. När mörkret fallit anföll sällskapet.
De gjorde processen kort med de fyra vakterna, och i ett tält fann de
två fornfordon som de saboterade. I ett skjul fanns flera ton dynamit.
Flårian, bäst i gruppen på att smyga, tassade in i tunneln för att
befria den berömde upptäckaren.
”De kommer! Skynda er! Starta Grovspinner!”
Flårian kom stormande ut ur tunneln som skjuten ur en kanon, med
Manfred några meter efter. Kleo och Enar, som hållit vakt utanför tunneln,
reagerade direkt. Medan Kleo satte av mot gruppens fornkärra, som var
gömd i snön ett hundratal meter bort, dröjde sig Enar kvar vid sprängämnesförrådet.
Med ett brett björnsmil tog han en dynamitgubbe och tände
stubinen. Han såg den vrålande horden av rallare närma sig i tunnelns
mörker. Längst fram, med ett forngevär i näven, haltade Morbidus Zlack.
Han fick syn på Enar. Först syntes bara förvåning i rallarledarens härjade
ansikte. Sedan hat. Oförställt, oresonligt, brinnande hat. Han höjde sitt
mäktiga gevär. I det ögonblicket kastade Enar in dynamitgubben i skjulet.
Och sprang för allt var bakbenen bar.
Enar uppfattade aldrig explosionen. Han kände bara hur allt löstes upp.
Världen blev ett vitt töcken. Kleo och Flårian, som själva slogs omkull av
den massiva tryckvågen, såg hur den store björnen omslöts av lågor och
slungades ett tiotal meter genom luften. Han blev liggande i snön med pyrande
päls. Mirakulöst nog reste han sig och tog sig upp på Grovspinner
efter de andra utan allvarliga skador. Flårian trampade gasen i botten.
Omtumlad riktade Enar blicken bakåt. Till sin fasa såg han Morbidus
Zlack. Sårad. Sargad av eld och rök. Men vid liv. Innan tunnelplatsen försvann
i vintermörkret mötte Enar Morbidus svarta blick. Det var en blick
som lovade hämnd.