här - Fria Ligan

125
DEN VILDA KAMPEN OM GRYNINGEN
EPISOD XXIV: EN GRIS UNDER KNIVEN (HMÄ-GIL)
Stinkande efterforskningar leder till Uvens bo, där hjältarna hör en röst från avgrunden
innan de får bråttom att rädda livet på en gammal vän – igen.
En mörkröd rännil på golvet var allt som mötte Kleo, Dexter och Flårian
när de kom in i den trånga receptionen på Pensionat Bison. Alla tre flämtade
häftigt efter språngmarschen genom Hindenburgs gränder. När deras
ögon vant sig vid skumrasket i lokalen följde de blodspåret in bakom disken.
Där låg innehavaren Efraim Sztolle, raklång på golvet i en varm pöl av
blod. Skuren i halsen från öra till öra.
Knivjunkern var redan här.
Trion rusade upp för den smala trappan till övervåningen. En trång korridor,
två dörrar på varje sida. De sparkade upp en dörr var.
Dexter hade valt rätt.
Vid ett skrivbord vid fönstret, med ryggen mot dörren, satt en bekant
grisherre och skrev i skenet av ett vaxljus. Manfred Lund. Men det var inte
den försvunne exploratorn som fick Dexter att dra sin laserpistol. Utan den
gängliga gestalt i skorstenshatt och en halvmeter lång kniv i handen som
hukade över grisen, redo att utföra sitt blodiga värv.
Morgonen efter Flårians fruktlösa besök på Klanghem och Dexters
möte med Cassius hade sällskapet samlats på Hotell Esplanad. På
gatan utanför hördes människor ropa hätska slagord mot mutanter.
Cassius spådom om strid mellan människa och mutant var på väg
att besannas i förfärande takt.
Med sådan stämning i staden vågade sig den kraftigt muterade
Dexter inte ut i dagsljus. Han stannade inne och försökte bygga en
projektil av provröret med Hadesvirus som gruppen funnit i Elysium
IV. Att använda mot Nidingen, som Flårians far och mannen i
uniform hade sagt. Om det skulle behövas.