här - Fria Ligan

71
DEN VILDA KAMPEN OM GRYNINGEN
hittas – och de andra falangerna hållas borta från enklaven – skulle
sällskapet belönas rikligt av kejsaren själv, lovade Manfred.
Väl tillbaka i Busters Lyxby i Nordholmia mötte gruppen plötsligt
den försvunne Dexter. Han sade att han tappat minnet och svarade
svävande på alla frågor. Till sist kröp det fram att han sedan länge,
innan gruppen först träffats i Hindenburg ett halvår tidigare, hade
tjänat den muterade terrorgruppen Lejonorden. Nu hade råskinnet
Dogglas Parker gett Dexter i uppgift att söka upp sällskapet och
rapportera allt de gjorde via en fornmanick.
Flårian, Kleo och Enar var bestörta över avslöjandet, men samtidigt
tacksamma över att Dexter nu hade berättat sanningen. Nästa
dag begav sig sällskapet ut i staden för att proviantera och leta upp
dugliga kartor inför expeditionen i Milaskogen. Björnen Enar stannade
inne av rädsla för att bli upptäckt av milismän som sökte efter
de skyldiga till den stora branden på Vita berget veckan före. Nordholmiaposten
hade tryckt ett vagt men oroväckande korrekt signalement
på gärningsmännen.
I tidningen läste sällskapet något annat oroande: En mystisk man
i fornkläder hade skurit sig till döds på ett torg i Nordholmia – exakt
som galningen sällskapet hade stött på i Knapperkulla.
Hos Fornbokssällskapet hittade Flårian en detaljerad karta över
Milaskogen. I väntan på att den skulle handkopieras till en hutlös
penning köpte sig aristokraten en dyr men ståtlig jaktfågel. När kartan
äntligen var klar avreste sällskapet genast från Nordholmia,
trots att mörkret börjat falla över Nödgötalandet. Med Grovspinners
vrålstarka fornlampor och den oväntat duglige Kvark vid ratten
gick färden runt Domsjöbotten, in i Milaskogen och gruppen nådde
Skamfors vid Nordalälven på morgonen. En färjekarl sade att en
skara mutanter med en ilsken bulldogg i spetsen hade passerat ett
drygt dygn tidigare. Lejonorden hade hunnit hit först. De måste ha
pratat med Jörgh Stroganoff. Men Stroganoff mindes ju inte exakt
var överfallet hade skett, och färjekarlen sade att Dogglas och hans
följe hade grälat om vart de skulle.
Med dragna vapen och vaksamma blickar fortsatte sällskapet in i
Milaskogens mörker, där osunda fornlämningar ruvade under träd