här - Fria Ligan

141
DEN VILDA KAMPEN OM GRYNINGEN
sanningen om Nidingen under Gryningspalatset fanns det inte längre
något skäl att hålla kejsar Thorulf vid liv.
Motvilligt gav Dexter med sig, och sällskapet gick mot kajen i
marknadsdistriktet för att hitta en eka. Manfred kände till en skuta
vid namn Mara-Bella som låg i djuphamnen Vildägga Sjöfot ute i
Malsjön. För att kunna passera BPM:s patruller låtsades Dexter,
Manfred och Flårians muterade tjänare vara fångar i Flårians och
Kleos våld. Bluffen fungerade – förutom en liten sammanstötning
med Stadsgardet på Himmelska torget – och snart var sällskapet ute
vid djuphamnen.
Total förvirring rådde där, alla undrade vad som skett i Hindenburg.
Manfred hittade segelskutan Mara-Bella och efter en hutlös
muta släpptes gruppen ombord av kapten Pösse Basuun. På vägen
ut från hamnen såg de pansarkryssaren Vita Liljan, den pyriska flottans
stolthet, på väg mot Musköleden. Varför lämnade den Hindenburg
nu?
En dundrande ankomst
Fyra dagars seglats på det otämjda Österhavet bjöd på en hel del
sjösjuka ingen större dramatik. Kleo kontaktades av sin mystiske
mentor Traum, som gav honom ett litet hopp att hans psikrafter
kunde väckas till liv igen. Någon dag.
På kvällen den 9 januari år 100 pt nådde Mara-Bella fiskeläget
Skrämstaviik på det karga Ålands sydkust. På redden utanför kajen
låg pansarkryssaren Vita Liljan. I sin tubkikare såg Flårian en välkänd
figur på ångfartygets däck – hans ärkefiende Linus Drake,
omgiven av soldater från Vita Kåren.
En hamnvakt i en eka – en muterad get, som alla andra invånare i
den här delen av Åland – ville inte släppa iland Drake, och därför
fick även Mara-Bella vänta med att angöra kajen. Ålänningarna var
lika misstänksamma mot främlingar som de var mot fornfynd.
Drake lät sig inte avspisas. Han avfyrade en förödande salva från
Vita Liljans många kanonrör, och snart stod Skrämstaviik i lågor.
Pansarfartyget gick in till kaj och en massiv metallbest på larvfötter
rullade i land – säkert Drakes ”kärra” – följd av tiotals soldater.