här - Fria Ligan

6
DEN VILDA KAMPEN OM GRYNINGEN
Serafim Wickel kände plötsligt en kvävande hetta stiga ur svalget. I nästa
ögonblick flammade hela hans kropp upp som en levande fackla. I chock och
smärta rusade han ut ur magasinet med en enda sak i sikte: det svalkande
vattnet i hamnkanalen utanför. Den unge Kleo följde det mänskliga irrblosset
med blicken och log svagt.
PSIPO:s agenter var besegrade. Fram ur mörkret trädde fyra män och
kvinnor, alla klädda anonymt i svart. Deras ledare var en spenslig figur
med ögonen dolda bakom mörka fornbrillor och ett roat flin på läpparna.
Han öppnade inte munnen, men Flårian och de andra hörde hans röst som
om han viskat dem rakt i örat. Han var en telepat.
”Var inte rädda, ni har inget att frukta från oss. Så länge ni gör exakt
som vi säger, förstås.”
”Vilka är ni?” frågade Flårian irriterat. Enar morrade dovt.
”Mitt namn är Osvald Junior. Vi tillhör Järnringen. Ni har säkert hört
talas om oss.”
Den spenslige var påtagligt nöjd med reaktionen hans ord utlöste. Järnringens
psimutanter var fruktade i hela Pyrisamfundet, ett skugglikt hot
som föräldrar skrämde olydiga barn med.
”Jag ska fatta mig kort. Vi vill träffa den begåvade flickan Tijuana. Järnringen
har ett… särskilt intresse för henne. Vi vill henne inget ont, bara
befria henne från människornas tyranni. Människan har haft sin chans i
den här världen – och misslyckats. Framtiden tillhör oss, psionikerna. Ni
ska hitta Tijuana åt oss. Om ni lyckas får ni leva. Vi ses snart igen.”
Utan att invänta ett svar smälte Järnringens agenter åter in i mörkret.
Flårian hade aldrig hört maken till dårskap. Järnringen, PSIPO, Nimrodbrigaden,
Linus Drake. Han hade fått nog av alltihop. Helst skulle han
helt sonika bege sig till Casino Nancy och dränka alla sorger i konjack och
hasardspel. Men han insåg att det var för sent. Han var efterlyst för mord.
Med den anklagelsen hängande över sig fanns det inget annat val än att
löpa linan ut. Men var skulle de börja leta? Förutom Smilets svammel om
Tijuanas gamla ”beskyddare”, en suput och korthaj vid namn Alias Ramel,
hade sällskapet inga ledtrådar alls.
Med en suck beskådade Flårian de udda individer som han blivit hopföst
med. Den monstruöse björnen Enar, som tvättade blod ur pälsen efter striden
mot PSIPO, hade tydligen anlitats av Smilet för att vakta Tijuana.