här - Fria Ligan

52
DEN VILDA KAMPEN OM GRYNINGEN
Episod XII: Ett Okärt Återseende (PIK-FC)
En död kvinnas brev väcker frågor och automaten Kvarks minnesluckor räddar
sällskapet undan en högst sannolik död.
Enar vräkte omkull metallbänken, som störtade i golvet med ett dån som
ekade i den kala fornkupolen. Flårian, Dexter och Kleo tog skydd bakom den
provisoriska barrikaden och riktade nervöst sina vapen mot dörren. Vanessas
sterila stämma ljöd på nytt i högtalarsystemet.
”Varning. Sju inkräktare närmar sig verkstadssektionen.”
Dexter svalde hårt. Han hade överlevt Tula Tokarevs spränggranat med
ett nödrop, och inte fått någon chans att återhämta sig efter den blodiga
striden. Ingen i sällskapet var redo mot en ny batalj mot de okända fienderna
på andra sidan dörren. Dexter vände sig mot Spartacus Blank, som satt
hukad vid en stor blinkande fornmaskin och febrilt försökte locka fram hemligheter
ur Kvarks klotrunda robotskalle.
”Finns det någon annan väg ut härifrån?”
”Det finns en evakueringskapsel. Den kan ta oss allihop till ytan. Men
jag måste ha prylarna här nere för att extrahera information ut androidens
minne,” mumlade Spartacus med svetten rinnande i pannan.
”Hur lång tid behöver du?”
”Minst ett par minuter. Jag jobbar så fort jag kan!”
Teknikerns fingrar virvlade mellan tangentbord, kablar och reglage. Blicken
var glasartat fokuserad. Vi måste köpa oss tid, tänkte Dexter. I nästa ögonblick
sprakade en obehagligt bekant röst i verkstadens högtalare.
”Mina vänner från Hindenburg! Jag vet att ni är där inne!”
Kleos blick blev sotsvart. Den självgoda rösten gick inte att ta miste på.
Det var Osvald Junior, Järnringens förhatlige agent. Kleos minne av hur
Osvald rövat bort hans syster i Musközonen var outplånligt.
”Sänk era vapen, så kan vi prata om saken. Vi är alla ute efter samma
sak. Låt oss åtminstone ta reda på om automaten vet vägen till Elysium IV
innan vi dödar varandra…”