här - Fria Ligan

180
DEN VILDA KAMPEN OM GRYNINGEN
EPISOD XXXIV: SISTA STRIDEN OM GRYNINGEN (HMÄ-UA)
Far kämpar mot son över Hindenburg, ett flammade luftskepp störtar till marken,
och Kleo gör sitt livs val.
Dexter kämpade mot vintervinden och smärtan från sin skottskada. Han
tog ett steg till på stegen på luftskeppets utsida. Halkade till, nära att falla.
Blundade, vägrade titta ner. Under honom svävade Hindenburg, dränkt i
eld och blod. Han hörde knallarna från bataljen som rasade där nere. Skriken
från de sårade och döende vid Gryningspalatsets murar.
Han fick inte misslyckas. Linus Drake måste besegras nu. Drake. Far.
Dexter sköt undan tanken och klättrade vidare. Han såg BPM-ledarens
svarta skepnad försvinna upp, runt zeppelinaren Auroras mäktiga cigarrformade
kropp.
Klättringen blev lättare ju högre upp Dexter kom, snart kunde han dra
sin hemmabyggda energipistol och fortsätta med bara en hand. Efter honom
hastade Flårian och Kleo. På Auroras hjässa tronade ännu ett kanontorn.
Dexter såg hur piporna riktades mot honom. Sekunden efter smattrade dödligt
bly mot mutanten, som med onaturlig snabbhet kastade sig ner och
undvek kulkärven. Fortsatte framåt.
Kulregnet upphörde. Något var fel på det grova skjutvapnet. I vredesmod
lämnade Drake kanonfästet, drog sin pistol och inväntade sina förföljare.
Han hade tagit av sig fornhjälmen, vinden slet i hans glesa hår. Hans
stirrande ögon mötte Dexters. Drake vrålade i vinden, sinnet rann över av
självhat och vrede.
"Du är inte min son! Jag är inte mutant!"
Dexter höjde sitt vapen. Tvekade. Kunde inte förmå sig att trycka av. Linus
Drake siktade med sin fornpuffra, redo att döda sin hatade avkomma.
Då kastade sig Flårian fram. Stötte sin värja i bröstet på BPM-ledaren, som
förvånat stapplade bakåt. Flårian flämtade till, slet tillbaka sitt blodiga vapen.
Drake hade släpats hans familjenamn i smutsen och närapå dödat
mannen Flårian alltid sett som sin far. Här tog förbrytelserna slut.