Rasism, kön och sexualitet - Statens folkhälsoinstitut

120 RASISM, KÖN OCH SEXUALITET
punkter utifrån sin etniska tillhörighet: ”vi kurder tycker så här” eller ”vi syrianer är så
här”. Samtidigt visar deras berättelser, att deras etniska tillhörigheter på intet sätt kan
reduceras till en fråga om kultur eller ursprung. Det handlar snarare om deras liv här och
nu, om deras förhållande till det svenska samhället, dess diskriminerande strukturer och
den rasism de möter i vardagen. En av rapportens viktigaste slutsatser är således att lyfta
fram rasism och utanförskap och tona ner kultur, religion och tradition som förklaringsmodell.
Utifrån dessa slutsatser kan flera förslag till fortsatt arbete utvecklas. Det kan till
exempel handla om:
– Att ”vända blicken inåt” och undersöka hur etnicitet, kultur, invandrarskap och
svenskhet har gestaltats och uppfattats i den förebyggande hälsovården.
– Att undvika att förklara epidemiologiska mönster med hänvisning till kultur eller
familjerelationer.
– Att stärka kampen mot rasism, parallellt med allt annat arbete för jämlika relationer
mellan grupper.
– Att ta vara på det som ungdomarna upplever som positivt och fungerande samt hitta
pragmatiska lösningar på det som ungdomarna upplever som problem. Till exempel
bör man tänka på var man placerar ungdomsmottagningar och skolsköterskans
mottagning.
– Att undvika att normalisera svenskhet och göra andra etniciteter till mer kulturstyrda.
Varför ser vi inte ätstörningar och kroppsfixering som ett utslag för svensk eller
västerländsk kultur? Att välja att vara oskuld eller bära slöja är inte mer reglerat av
normer än att inte göra det. Likaså, att hitta ”den rätta” personen av motsatt kön är
knappast ett ”fritt val” utan reglerat av både normativ heterosexualitet och
kärleksideologi.
Rasism och säkrare sex
Om rapportens första uppgift var att problematisera etnicitet, har den andra varit att
försöka visa på det intima samband som råder mellan kön, sexualitet och rasism. Detta
har inte varit helt enkelt. Ett av de svåraste kapitlen att skriva var det som diskuterade
sexuella relationer och säkrare sex (kapitel 7). Att utläsa etniska gränsdragningar i det
mest intima kändes ibland som att våldföra sig på ungdomarnas förtroenden. Förhoppningsvis
har det också framgått att det inte gick att finna några betydande skillnader
mellan denna undersökning och undersökningar där etnicitet inte varit i fokus vad
beträffar ungdomarnas sätt att förhandla och resonera kring säkerhet och risktagande i
sexuella relationer. Det mönster som framträdde tydligast var istället hur kön och
heteronormativitet avsevärt begränsade ungdomarnas möjligheter att praktisera säkrare
sex. Kanske är det så, som Holland och Ramazanoglu (1995) hävdar, att etnicitet inte
spelar så stor roll för mäns sätt att utöva makt i heterosexuella relationer. Men eftersom
vi samtidigt vet hur nära förbundet rasism och könsidentitet är med varandra, är det ändå
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT