Rasism, kön och sexualitet - Statens folkhälsoinstitut

64 RASISM, KÖN OCH SEXUALITET
Kapitel 6
Rasism, kön och sexualitet
”Jag är världens feminist” hävdar en syriansk tjej vid upprepande tillfällen under
intervjun. Samtidigt, säger hon, är hon ”stolt över den syrianska kulturen” och hon
verkar uppskatta att det finns tydliga föreskrifter för hur hon ”bör” förhålla sig till män,
sexualitet och relationer. ”Svenskar”, säger hon, ”tar alldeles för lätt på sex, de skiljer
sig för ofta, de satsar inte på relationen” och har ”ingen gemenskap som hjälper till och
stöttar dem när det är svårt”. ”För oss finns kyrkan, familjen och de andra syrianerna
och man ger inte upp så lätt.” ”Visst”, fortsätter hon, ”är det kanske orättvist att föräldrarna
är med och bestämmer vem jag ska gifta mig med”. Men, tillägger hon, ”så är det
inte riktigt nu för tiden”, och beskriver sedan att partnerval numera snarare är att likna
vid en slags förhandling; nu ”provar man sig fram lite innan man bestämmer sig”.
I kapitel 3 och 4 såg vi hur rasism, etnicitet och föreställningar om svenskhet och
invandrarskap genomsyrade ungdomarnas berättelser. I kapitel 5 framgick hur kön och
heteronormativa gränser formade deras uppfattningar om manligt, kvinnligt och sexuell
identitet. I det följande sammanfogas perspektiven. Här påvisas hur etnicitet sammanfaller
med könsrelaterade gränser och hur föreställningar om jämställdhet, feminism,
patriarkat och oskuldsideologi flyter in i ungdomarnas syn på och erfarenheter av
svenskhet och invandrarskap.
Kritiken av den ”vita” feminismen
Janet Holland och Caroline Ramazanoglu (1995: 336), som gjort flera studier av hur
unga människor förhåller sig till sexualitet och sexuella relationer, hävdar att skillnader
vad beträffar ålder, klass och etnicitet ”har liten betydelse när det gäller det sätt varpå
män utövar makt i sexuella relationer”. Att ta för givet att heterosexuella relationer ser
förhållandevis lika ut oberoende av klass eller etnicitet har dock blivit starkt ifrågasatt
av andra feministiska forskare. Maxine Baca Zinn med fler (1986) har identifierat några
brister i den amerikanska genusforskningens sätt att hantera etnicitet och rasism.
Förutom den stora avsaknaden av färgade/svarta kvinnor och deras erfarenheter i
feministiska sammanhang menar de, att den dessutom aktivt har osynliggjort andra
kvinnor, inte minst genom att betrakta kvinnor som en grupp med gemensamma intressen.
Anne McClintock (1994) menar, att en anledning till denna avsaknad av frågor om
rasism i många feministiska analyser är att dessa oftast haft vita, heterosexuella
medelklasskvinnor i västvärlden som självklar utgångspunkt. Sociologen Kum-Kum
Bhavnani (1994) påminner om hur den systematiska exkludering som skett av icke-vita
kvinnor i den vita västerländska feminismen har skett genom samma mekanismer som
traditionell vetenskap exkluderat kvinnor generellt, det vill säga genom att förneka deras
erfarenheter, genom att osynliggöra dem eller i vissa fall lägga till någon för syns skull
utan att egentligen förändra den grundläggande strukturen. Den vita feministiska
teoribildningen har således visat sig både exkludera andra kvinnor och direkt eller
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT