Rasism, kön och sexualitet - Statens folkhälsoinstitut

RASISM, KÖN OCH SEXUALITET 81
kom till uttryck ovan, understryker också hur killarna oavbrutet förhåller sig till och
”skapar sig själva” i relation till det svenska samhällets mytbilder om dem. 37
Det är dock värt att poängtera, att även om underordnande manligheter ofta haft
machoorienterade inslag så finns det inget som säger att det alltid måste vara så. Det är
som en motidentitet till mytbilden av den svenska jämställda manligheten som killarnas
identitet formas. En annorlunda föreställning om svensk heterosexuell medelklassmanlighet
skulle förmodligen resultera i en annan manlighet hos killarna.
Konflikt mellan feminism och antirasism
Inom viss kulturforskning framhålls ofta att minoriteter successivt anpassar sig till det
nya samhällets olika normer och värderingar. Denna anpassningsmodell riskerar dock
att förbise det nya samhällets maktrelationer. I och för sig kan man säga att ungdomarna
ofta kryssade mellan, eller förhöll sig till, olika normer och värderingar, men lika väl
kan deras berättelser och samtal tolkas som ett försök att skapa sig en identitet i ett
samhälle som definierar dem som andra klassens medborgare.
I en kontext där jämställdhet blir ett annat ord för svenskhet och kvinnoförtryck synonymt
med invandrarskap befann sig ungdomarna ofta i ett konfliktfyllt förhållande till
olika könsrelaterade frågor. När ungdomarna diskuterade kring våldtäkten i Rissne
uppenbarade sig detta dilemma vid flera tillfällen. Både killarna och tjejerna pratade om
hur medias skildring spär på redan etablerade fördomar om invandrare. De upplevde
också att det var orättvist att svenska killars kvinnoförakt och svenska killar som begår
våldtäkter aldrig fick lika stor uppmärksamhet.
K: Kom ihåg, för precis ett år sen, eller två år sen var det. Tre
svenskar och två norska killar våldtog en svensk tjej på Cypern…
Dom gjorde ingen stor sak av det, det var för att det var svenska
killar förstår du…
(kille, fgi)
Många av killarna tvivlade också på att medias bild var sann. Kanske var det inte en
våldtäkt? Kanske var hon med på att ha sex med dem alla? Eller kanske hade de aldrig
sex? Hon mindes väl ingenting, hur kan de då veta? De flesta var dock överens, att om
det var en våldtäkt så var det fruktansvärt; våldtäkt hävdade de, var inte alls sanktionerat
av deras kultur. Tvärtom sa en kille ”i hemlandet skulle de få mycket värre straff än
här”. Däremot var deras definition av våldtäkt inte alltid entydig. ”Om hon var full”, sa
någon, ”eller var en sådan som gick med många killar”. ”Om man är full får man ta
konsekvenserna” sa hans kompis. Det är mer synd om föräldrarna till förövarna tyckte
denna kille. Tjejen fick liksom skylla sig själv, hon borde ”fatta lite själv”.
Även tjejerna hamnade i ett dilemma mellan att försvara sig mot den demonliknande
skildringen av invandrare och att försvara kvinnors rättigheter:
37 Ett reflexivt förhållningssätt till sig själv och sin egna identitet kan dessutom kopplas samman
med den senmoderna tid vi lever i. Sharpe och O´Donnel (2000: 85) påpekar att även om
människor säkert alltid har sammanfogad sina identiteter på detta reflexiva sätt, så finns det flera
forskare som menar att det senmoderna samhället ökar möjligheten för större variation och fler
möjligheter vid det individuella identitetsbygget.
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT