Rasism, kön och sexualitet - Statens folkhälsoinstitut

78 RASISM, KÖN OCH SEXUALITET
fortsätter en annan kille, ”det finns ingen som vågar, inte någon i våran ålder. Men på
xskolan kanske, du vet, den med bara svenskar”. På liknande sätt talade några andra
killar om hur en accepterande inställning till homosexualitet associerades med Sverige
och svenskhet:
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT
M: Eftersom jag kommer från en kultur, jag är kurd, jag kommer
från en kultur, där …
T: … man har rätt att halshugga bögar…
M: Alltså, homosexuella det är liksom, det är en skam, om en man
får en son som sen blir homosexuell, och han berättar för sin pappa
att ”jag är homosexuell”, då blir han utslängd. Det är inte som här
i Sverige, här säger dom okej men …
T: Här i Sverige får dom allting … adoptera barn också…
(killar, fgi)
Som ett komplement till genusforskningens alla studier om kvinnor och kvinnliga
identiteter har en begynnande mansforskning vuxit fram (se Hern, 2001). Likt mycket av
genusforskningen generellt, konstaterar (åtminstone den kritiska) maskulinitetsforskningen
att manlighet bör betraktas som socialt konstruerad. Mansforskare har visat hur
föreställningen om vad det innebär att vara man, eller att ”bli en riktig man”, är så
skiftande under olika historiska epoker eller i olika sociala sammanhang att det knappast
låter sig beskrivas i enkla ord. Istället talas det ofta om multipla maskuliniteter, om hur
manligheten varierar och ger uttryck för både social position, yrke, etnicitet och
sexualitet samt hur, som Robert Connell (1999) understryker, manlighet inte är något i
sig utan uppstår i människors handlande och interaktion.
I kapitel 5 framgick att manlighet fick sin betydelse i relation till såväl kvinnlighet som
till homosexualitet. Detta tog sig uttryck i att den heteronormativa maskuliniteten
mycket ofta handlade om att inte riskera att bli betraktad som feminin eller homosexuell,
men även att feminiserade män uppfattades som homosexuella. I en analys av hur den
moderna manligheten vuxit fram poängterar Claes Ekenstam att manlighet inte bara
definieras i relation till kvinnlighet och föreställd femininitet utan även i relation till
andra män. Han påpekar också att:
konstruktionen av manlighet har format en bild som reflekterat
samhällets idealiserade självuppfattning. Mottypen däremot har
tillskrivits allt man velat ta avstånd från: fysisk och moralisk
oordning, måttlöshet, brist på självkontroll, fulhet, smuts och
förstås, omanlighet. (Ekenstam, 2000: 21)
Att kontrollera betydelsen av manlighet har genom historien visat sig spela en central
roll i maktkampen mellan olika sociala grupper (Edley & Whetherell, 1996). Kampen
om maskulinitet blir ett ”ideologiskt slagfält” där vissa maskuliniteter blir bestämmande,
det vill säga förefaller självklara och normala. I relation till denna ”normala manlighet”
framställs andra maskuliniteter som avvikande; de underordnas eller marginaliseras
(Connell, 1999). Maskulinitetsforskaren Robert Connell (1999: 100, min kurs.) påpekar
vikten av att hela tiden hålla ”blicken riktad mot genusrelationer mellan män”, annars
riskerar analysen att förfalla till ”karaktärstypologi”. Manligheten är således intimt