Rasism, kön och sexualitet - Statens folkhälsoinstitut

8 RASISM, KÖN OCH SEXUALITET
Sammanfattning
De senaste åren har vi kunnat se en utveckling där frågor om etnicitet och sexualitet
blivit allt mer aktuellt. I dessa sammanhang presenteras ofta, framför allt i massmedia,
en ensidig och problematisk bild där invandrarskap och svenskhet står som två
motpoler, inte minst vad gäller syn på kärlek, könsrelationer och sexualitet. Denna
rapport kan läsas både som en kritisk granskning av och som ett alternativ till denna
skildring.
Rapporten är ett resultat av en intervjustudie om sex och samlevnadsrelaterade frågor
bland ungdomar med olika etniska tillhörigheter. Genom fokusgruppintervjuer och
enskilda intervjuer har ungdomar, både killar och tjejer, intervjuats om bland annat
kärleksrelationer, sex, könsroller, homosexualitet och kondomanvändande. Med utgångspunkt
i feministisk teori och kritisk etnicitetsforskning analyseras sedan ungdomarnas
berättelser och samtal. Rapporten tar fasta på såväl egna erfarenheter hos
ungdomarna som deras åsikter och föreställningar om vad som är rätt och fel, normalt
och onormalt eller önskvärt och icke-önskvärt. Analysen lägger således vikt vid hur
föreställningar om sexuella relationer och allt som hör därtill (lust, kärlek, ansvar,
manligt och kvinnligt etcetera) uttrycks genom språk och social praktik. Med andra ord
studeras sexualiteten i sitt sociala sammanhang där olika normativa uppfattningar är
centrala för dess uttryck.
Ett av rapportens huvudsakliga syften är att undersöka vilken (om någon) betydelse
etnicitet och etniska gränsdragningar har i dessa sammanhang. En relativt stor del av
rapporten ägnas därför åt att problematisera etnicitetsbegreppet. Rapporten tar avstamp i
den forskning som uppfattar etnicitet som socialt format och formbart. Genom att
kritiskt granska hur ”invandrarungdomar” presenteras i massmedia visar rapporten hur
etnicitet och etniska gränsdragningar skapas här och nu, i Sverige och av det svenska
samhället. Begreppet kulturell rasism introduceras här som ett sätt att förstå den process
där mytbilder om invandrarskap och svenskhet konsolideras. Rapporten ställer sig
kritisk till dels slentrianmässiga definitioner av etnicitet i termer av ”kulturell bakgrund”,
dels till att olika händelser på något enkelt sätt skulle kunna förstås som ett
uttryck för exempelvis kurdisk, turkisk, arabisk eller muslimsk kultur. Tvärtom visar
rapporten hur ungdomarna i sina samtal och berättelser ständigt utmanar alla idéer om
tydliga och väl avgränsade skillnader mellan olika etniska grupper och mellan
invandrare och svenskar; det som var ”turkiskt” i en miljö kunde mycket väl vara
”kurdiskt” i en annan. Framförallt handlade det om en syn på könsrelationer. Medan till
exempel några kristna syrianska tjejer med bestämdhet hävdade att muslimer var både
mer kvinnoförtryckande och knutna till sin religion och kultur, kunde syrianerna i ett
annat sammanhang vara de som framstod som mest konservativa och traditionsbundna.
Ungdomarnas samtal och berättelser visar istället hur nya etniciteter skapas i samspel
med det svenska samhällets etniska gränsdragningar mellan ”vi” och ”dom”. Dessa ”nya
etniciteter” är i sig ofta gränsöverskridande och inkluderande, formade av den mångetniska
miljö ungdomarna lever i. I den mån det går att tala om traditionalistiska eller
konservativa inslag bör dessa således också sättas i relation till den marginaliserade
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT