Rasism, kön och sexualitet - Statens folkhälsoinstitut

RASISM, KÖN OCH SEXUALITET 65
indirekt bidragit till att aktivt reproducera sociala ojämlika förhållanden, exempelvis
genom att återskapa stereotypa bilder av andra kvinnor.
I de fall som genusforskningen överhuvudtaget uppmärksammar frågor om etnicitet
urskiljde Baca Zinn med fler tre olika, men likväl otillfredsställande, förhållningssätt.
De menade, för det första, att en del feministiska forskare ser etnicitet (och klass) som
sekundära i relation till kön. Kvinnlig underordning blir i deras analys något som går att
behandla separat. Den andra gruppen feministiska forskare erkänner förvisso etnicitet,
men införlivar inte dessa insikter i sin analys. Det tredje förhållningssättet till etnicitet är
ett deskriptivt angreppssätt där ”andra” kvinnors värderingar, seder och bruk beskrivs
(ofta i negativa termer eller som problem) utan att dessa sätts in i ett större sammanhang.
I alla dessa fall normaliseras ”vithet” eller majoritetsgruppens etnicitet. Det sistnämnda
tillvägagångssättet påminner om det som vi diskuterade i kapitel 3, det vill säga hur
”invandrarungdomars” beteenden reduceras till uttryck för stereotypa kulturyttringar och
behandlas som avvikande, annorlunda eller förlegade medan svenska ungdomars
handlade sällan förklaras i termer av svensk kultur.
Att åtrå ”den andre”
Ur kritiken av den ”vita” feminismens ensidiga fokus på kön (och ibland på sexualitet)
har det vuxit fram en teoribildning som väver samman flera olika perspektiv. Här kan
exempelvis den feministiska forskaren Beverly Skeggs (2000) nämnas. Skeggs visar
övertygande hur klassförhållanden sätter sina spår i såväl könsidentitet som sexuell
identitet och praktik. I sin studie över arbetarklasskvinnors livssituation i England
beskriver hon hur symbolen för det kvinnliga utvecklats i nära relation till vita
medelklasskvinnors livssituation, och hur unga arbetarklasskvinnor i sin strävan att vara
”respektabla” tvingas anpassa sig till den ideala medelklasskvinnan. Enligt hennes
analys formas således genusrelationer av andra sociala förhållanden och arbetarklasskvinnors
strävan handlar i mångt och mycket om en anpassning till rådande klassystem.
27
På liknande sätt har feministiska etnicitetsforskare kritiskt granskat samspelet mellan
etnicitet, kön och klass. Till exempel har de visat hur ett ensidigt fokus på etniska
skillnader kan bidra till att konflikter och motstridiga intressen inom det etniska
kollektivet osynliggörs. Avtar Brah (1992: 137, e.ö.) skriver om hur ”vita” kvinnors roll
som ”den överlägsna rasens moraliska väktare” gör vita kvinnor till en homogen grupp
samtidigt som det vidmakthåller klasskillnader. 28 Vad som glöms bort är att den vita
arbetarklasskvinnan i själva verket aldrig kan uppnå medelklasskvinnans sociala status
och anseende. Här, menar Brah, bidrar den föreställda gemenskapen bland vita kvinnor
till att avväpna klassmotsättningar.
Avtar Brah har också på ett illustrerande sätt beskrivit hur kön och sexualitet är inflätat i
rasifierade och etniska gränsdragningar. Hon skriver att trots att rasismen ”måste ses i
ljuset av en historisk process av exploatering, underordning och exkludering”, så går det
även att urskilja ”en avundsjuka, ambivalens, beundran och åtrå för den andre” (Brah,
27 Kerstin Sandell (2003: 205) understryker dock att det inte är en fråga om att de unga
arbetarklasstjejerna eftersträvar att “bli” medelklass, utan att “det handlar om ett avståndstagande
från hur arbetarklasskvinnor framställs.”
28 Vit och svart feminism ska förstås som teoretiska och politiska positioner snarare än
identiteter, även om de ofta sammanfaller (se Brah, 1992).
STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT