Vikten av empowerment och mytbildning för bestående värdeladdning

tillval och upplevde det som brister i designprocessen och kunskapsförmedlingen att man
dels hade uppmuntrats att ’spåna fritt’ allt för länge och dels inte försetts med nödvändig
verklighetsförankrad information om vad olika tillval skulle innebära för dem i reda
pengar. Dessa brukare uttryckte missnöje och besvikelse över att inte kunna ta bostäderna
i besittning med ångrade annars inte den tid som investerats i projektet, då delaktigheten
varit givande på många olika plan.
De brukare som föll bort ersattes med nya brukare under hela designprocessen. Dessa
brukare efterlystes genom annonser i dagspressen 231 Urval skedde även här via
intervjuer. (se appendix 11 för intervju mall för restlägenheterna). Då designprocessen
var optimerad för tidsmässigt sena förändringar kunde nytillkomna deltagare påverka
processen en del, men inte i samma utsträckning som de ursprungliga deltagarna då
mycket vid detta lag redan var bestämt. En sent tillkommen brukare föll bort igen då han
insåg att hans visioner inte skulle kunna bli förverkligade inom ramen för projektet i det
sena stadiet. 232 Nytillkomna brukare fördes ’up to speed’ av arkitekterna och övriga
deltagare men otillräckliga ansträngningar gjordes nog för att få den nytillkomna att
känna sig som delaktiga i gruppen. 233 Man hade behövt lägga mer krut här. Liedholm
(1997) identifiera tre klara nackdelar att komma in sent i processen:
1. De sent tillkomna upplevde de förbestämda ramarna överlag som hinder och inte
som någon hjälp;
2. de saknade den information, kunskap och träning som boskolan redan givit övriga
deltagare, och
3. det var svårt att smälta in i en redan etablerad grupp och lära sig den
organisationen och det kommunikativa spel som projektet redan hade
utvecklat. 234
Hur blev det?
Vid inflyttningen i maj-juni 1991 beboddes 18 av 39 lägenheter av brukare som varit med
i designprocessen från början. 8 hade tillkommit under 1988-1989. 235 Bo100 invigdes av
bostadsministern den 16 maj 1991 med pompa och ståt och en unik design- och
byggprocess hade blivit realiserat. Projektet fick stort medialt genomslag både nationellt
och internationellt och uppmärksammades i flera dagstidningar såväl som magasin och
tv. Ett stort antal studiebesök gjordes de nästkommande åren av intresserade grupper från
kommunala förvaltningar från hela landet, byggföretag och skolor. Hur blev det då?
Brukarna uttryckte stor tillfredsställelse med fastigheten och sina respektive lägenheter.
Betänkligheter fanns i vissa fall över hur designprocessens längd och form men den
övergripande reaktionen var mycket positiv. Den slutliga kostnaden för Bo100 (exklusive
tomtmark) blev 65 miljoner kronor och byggtiden löpte från december 1989 till juni
1991. 236
231 Boken om Bo100 1991, s. 10.
232 Liedholm 1997, s. 73.
233 Liedholm 1997, s. 172.
234 Liedholm 1997, s. 172.
235 Lars-Ingvar Larsson, Smycket i Mon Bijou Cementa, nr. 1, år 1992, årgång 18, s. 5.
236 Lars-Ingvar Larsson, Smycket i Mon Bijou Cementa, nr. 1, år 1992, årgång 18, s. 7.
104