Vikten av empowerment och mytbildning för bestående värdeladdning

innebär således en återgivning av arkitektens smaker och tycken. Enligt Wultz är
medinflytande en beslutsprocess som förutsätter att brukarna involveras tidigt i processen
och där beslutsmakten eller inflytandet delas mellan arkitekter och brukare. Denna form
förutsätter direkt participation, dvs. att det är enskilda individer och inte representanter
som deltar samt att de är intresserade och motiverade. Vidare är engagemang i projektets
alla faser av största vikt. Självbestämmande innebär att brukarna är den kreativa parten
och arkitekten endast bistår med sina sakkunskaper när de efterfrågas.
Vem har förslagsmakten?
En intressant aspekt i samband med inflytande och samverkan är vem/
vilka som kommer med idéerna och förslagen. Kan de boende presentera
egna idéer och förslag? Har de en rimlig chans att driva igenom egna
förslag eller inskränks de boendes medverkan i princip till att anta,
modifiera eller avvisa arkitekternas eller bostadsföretagets förslag? Om
förslagen och idéerna alltid kommer uppifrån och riktas nedåt för
förankring och acceptans är det knappast genuint samarbete eller makt
och inflytande för de boende det handlar om. Idéerna och alternativen är
redan utvalda och selekterade ovanifrån av några som i Bourdieus termer
befinner sig i ett annat socialt fält, av några som redan i förväg har
bestämt sig för vad som är viktigt och vad som ska gälla. Ur
inflytandesynpunkt är det givetvis ett misslyckande om kommunikationen
går ut på att förankra eller försäkra sig om förverkligande av i förväg
fastlagda ideal och åtgärder, istället för att handla om öppenhet inför nya
idéer och förändring av ideal, åtgärder eller organisationsformer.
(Liedholm 1995, ss. 44-45)
Hornyánszky Dalholm (1998) utgår både från ett process- och maktperspektiv, liksom
Lindberg gör i det att hon fokuserar på tidpunkten för inträdandet samt mötets villkor.
Däremot hävdar Hornyánszky Dalholm att ännu viktigare än tidpunkten för brukarnas
entré är att det finns ett gemensamt synsätt på vad brukarmedverkan innebär.
Interaktionstillfället
Lindberg hävdar vidare att det inte är tillräckligt att studera när brukarna involveras. Hur
de involveras avgör villkoren för mötet mellan aktörerna eftersom formen bestämmer det
aktuella aktörs- och maktförhållandet. 34 Detta tolkar jag som att betyda att man utöver
tidpunkt och generell inflytande grad måste beakta själva interaktionsmomenten i
projektet. Enligt Giddens är det i själva interaktionsögonblicket,
struktureringsögonblicket, 35 som maktförhållanden och strukturer blir synliga och kan
påverkas. På vilket sätt möjliggör mötesformen synliggörandet av olika människors
kunskaper och erfarenheter? Är alla deltagare likvärdiga inför projektet och
designprocessen?
34 Lindberg 2000, s. 22.
35 Giddens understryker att det inte går att studera aktör och struktur var för sig då ”det bara är i själva
interaktionsprocessen som såväl aktör som strukturen ger sig till känna. De är i realiteten åtkomliga enbart
när de befinner sig i interaktion med varandra. Strukturen kan alltså inte studeras utanför aktören och
interaktionsprocessen.” (Liedholm 1991, s. 91).
23