Vikten av empowerment och mytbildning för bestående värdeladdning

• Tekniska kommunikationsmedel – ge fingervisning om vilka
kommunikationsmedel och hjälpmedel kan vara användbara.
• Mötesformer - som möjliggör allas deltagande och respektfulla behandling
• Tydliga strukturer (Vem ansvarar för vad)
Att kunna medverka förutsätter att man har tillförsikt i sina kunskaper, vana och modet
att delta. Beresford & Croft går så långt som att hävda att ingen
brukarmedverkansprocess har möjlighet att bli framgångsrikt om inte nödvändigt krut
från början läggs på att utveckla individernas förmåga att uttrycka och hävda sig. Vidare
bör olika rutiner och kunskapskapital synliggöras så att de kan bli produktiva element av
designprocessen och inte begränsande.
Den förberedande kursen leder in i själva designprocessen som till en början också kan
liknas vid en kurs, en design- och kommunikationsskola. Det tar tid att formulera ett
språkspel och etablera en gemensam plattform och ”road-map”.
Den fortsatta kommunikationsskolan kan med fördel användas som ett huvudinstrument
för designutvecklingen, främst för brukarna, men även med övriga deltagare närvarande
vid möten genom utvecklandet av ett gemensamt designspråkspel. Observera att
designspråkspelet kan av nödvändighet vara annorlunda i detta stadium än vid den
förberedande kursen då det är en ny situation med potentiellt nya deltagare. Här kan
deltagarna bestämma val av arbetsprocess, få ytterligare förkovran i terminologi,
hjälpmedel och en plattform att ”se” varandra. Kommunikationsskolan kan dock
innebära olika för deltagarna beroende på vilken ”grupp” de tillhör. Exempelvis:
Brukarna – Den förberedande kursen ska läsa av deltagarnas förkunskaper och behov av
kompletterande information och stöd (möteskunskaper, användande av gemensamma
terminologier etc.). Den ska även inbjuda till självreflektion: vad tycker jag om och
varför? Kanske genom analys av boende historik, erfarenheter, ideal & inspirationskällor
men också själva anledningen till deltagande och sannolikhet att kvarvara processen ut.
Arkitekterna – Ovan sagda gäller givetvis även övriga deltagare. Man kan inte bara anta
mötesvana i medbestämmande sammanhang (ex studiecirkel format) ej heller förmåga att
agera moderator och inspiratör. En grundlig inventering av kunskaper såsom
intervjutekniker, illustrationstekniker (ex fullskalelabb, 3D, sammanställande av
ritningar) är nödvändig för att veta vilka arkitektens styrkor och svagheter är i
participationsprocessen.
Byggare – syn på brukaren, lyhördhet inför lekmäns erfarenheter, vilja att lösa eller
möjliggöra annorlunda lösningar än gängse samtidigt som den egna erfarenheten bidrar
med info om vad som är lyckade eller mindre lyckade lösningar.
Förvaltare – många vill gärna uppnå effekten av ’minskade förvaltningskostnader’ men
är ovilliga att släppa ifrån sig erforderligt inflytande för att en reell brukarmedverkan ska
vara möjlig. Således bör också representanter från förvaltningen (bostadsbolaget) delta i
förberedande verksamhet för att klargöra sin ambition med brukarmedverkan och hur de
72