Vikten av empowerment och mytbildning för bestående värdeladdning

hitta ett forum som passade dem att ta plats i. I några fall anordnades barnpassning för att
frigöra föräldrapar att delta i möten.
I Laröd anordnades även gemensamma möten, brukarmöten, av Helsingborgshem. Vidare
ställde Helsingborgshem en lokal till förfogande för fas1 (idéskiss) och fas 2
(planlösning). dvs., skiss på papper och modellering i skala 1:10. Deltagandet i
fullskalelabbet bekostades delvis av brukarna själva, då de själva fick ombesörja sin resa
dit från Helsingborg samt att övningstillfällena var förlagda till dagtid vilket innebar
ledighet från arbete. Brukarna tyckte dock att det var ett rimligt arrangemang. Brukarna
fick även möjlighet att delta i olika arbetsgrupper som tillsammans med en arkitekt från
Helsingborgshem gick igenom olika aspekter av inredning (kök, badrum etc.) utemiljö
osv. Även studieresor företogs både på forskarnas som brukarnas initiativ.
För att återknyta till det som tidigare sagts om stöd och tillgång, så försökte både Bo100
och Laröd projekten att ge brukarna verktyg att bättre ta sig an
brukarmedverkansutmaningen. Laröd projektet upplevs som mindre övergripande i sin
ansats att stärka brukarna, kanske beroende på att man försökte utröna det specifika
verktyget fullskalemodelleringen och således inte undersökte tillgången till annat stöd.
Kostnader
Både Bo100 och Laröd mottog bidrag i syfte att möjliggöra brukarmedverkansprojekten.
Dock kom kostnader att hamna i starkt fokus i båda projekten ändå. I Laröd extremt så i
och med det pressade tidschemat för att få de förmånligare lånen. För brukarna var det av
stor vikt att veta hur mycket deras kreationer skulle kosta för att kunna anpassa dem till
fickan. En brukare i Laröd uttryckte det som att hon inte kunde förmå sig att koncentrera
på äppel- eller körsbärsträd när hon inte visste om hon skulle har råd att bo i bostaden. I
båda projekten kom diskussionen om Standard in som upplevdes både som oroväckande
och begränsande. MKB- eller Helsingborgshem-standard. Diskussionerna var likartade.
Vad skulle innebära merkostnader och vilka var då de inkluderade materialvalen? Ville
man ha dem? De deltagande bostadsföretagen borde ha gjort en inventering av vilka
materialval de ansåg vara ekonomiska, sunda och bra innan själva
brukarmedverkansprojekten drog igång. Inte för att begränsa urvalet utan för att
möjliggöra en säker referens och ett underlag för brukarna att referera till samtidigt som
alternativa materialval och upphandlingsformer kunde diskuteras. En öppenhet från
bostadsbolagens sida angående att undersöka förslag är också av vikt. Ett exempel som
dök upp både hos Bo100 och hos Laröd var vägghängd toalettinredning, framförallt
vägghängda toaletter. Hos Laröd blev det närmast blankt nej medan ihärdigt tjat (eller
återkommande förfrågningar) från vissa brukare i Bo100 resulterade i att de både fick
sina vägghängda toaletter såväl som kostnaden inkluderad i Bo100-standarden. Det
visade sig att vägghängda toaletter var marginellt dyrare än traditionell utformning och
således kunde accepteras. Gjorde Helsingborgshem eller arkitekterna överhuvudtaget en
utredning?
Liksom tiden är en begränsande faktor så är också kostnaden det för deltagande i ett
brukarmedverkansprojekt. En orealistisk inredning skapar orealistiska kostnader. Det är
viktigt att brukarna får det stöd de behöver från byggnadsentreprenören, bostadsbolaget,
arkitekterna och övriga deltagare att uppnå realistiska ekonomiska ramar. Projektledaren
130