Vikten av empowerment och mytbildning för bestående värdeladdning

Sammanfattning
Examensarbetet studerar brukarmedverkan vid nyproduktion av hyresbostäder, genom att
undersöka vilka faktorer som påverkar dess utfall som positivt värdeskapande eller ej
samt arkitektens roll i denna process.
Sedan 60-talets boendegemenskapsrevolution har intresset för brukarmedverkan kommit
och gått. Brukarmedverkan har använts med olika framgång utifrån olika synsätt:
demokratiskt och konsument perspektiv, där det föregående avser brukarens möjlighet att
påverka så stora delar av designprocessen som möjligt med utslag i slutresultatet med
ökad självkänsla, förankring till plats och sammanhang till följd, medan det senare avser
nyttjande av brukarens kunskaper för att forma en produkt som bättre överensstämmer
med konsumentens behov och är mer gångbar för producenten eller förvaltaren.
Brukarmedverkan, med fokus på boendesektorn, är en möjlighet för brukaren (den
framtida boende) att få delta i designprocessen och utforma sin levnadsmiljö efter egna
ideal och behov med förhoppning om ökad trivsel, engagemang och välbefinnande.
Hypotesen är att brukarmedverkan skapar ett mervärde, en mångfacetterad positiv
laddning till bostaden. Är detta fallet? Vad kan man göra för att bidra till en
framgångsrik/tillfredsställande mervärdesgenererande brukarmedverkan vid
nyproduktion och hur kan man verka för att mervärdet blir av en bestående art? Och
vilken är vår roll som arkitekter?
Svar har sökts på ovan frågeställning genom litteraturstudier, intervjuer och närmare
betraktelse av två brukarmedverkansprojekt i Skåne, Bo100 i Malmö och Laröd i
Helsingborg. Dessa är båda brukarmedverkansprojekt i nyproduktion av hyresbostäder
som färdigställdes i början av 90-talet med långtgående brukarmedverkan. Brukarna stod
inte som initiativtagare i något av fallen och även tillblivelseprocesserna och den fortsatta
förvaltningen skiljer sig åt. Båda upplevs dock av de boende som att vara goda
boendemiljöer.
Jag fann flera faktorer att vara av stor vikt för att uppnå en genuin
brukarmedverkansprocess, däribland behovet av tydliga tidsramar, begränsningar och
kontinuerligt deltagande av alla berörda aktörer. Detta för att säkerställa att förtroende
och en gemensam kommunikationsform skulle kunna komma tillstånd. Jag fann även att
om man delar in brukarmedverkansprocessen i ett för- under och avslutningsskede, så var
för- och avslutningsskedet av väsentlig vikt för framgången av hela
brukarmedverkansprocessen och huruvida det genererade mervärdet skulle vara av
bestående art eller ej. Vikten av empowerment (att stärka brukarnas förmåga att delta), en
grundlig inventering av kunskapsbehov hos deltagarna samt etablerandet av goda
kommunikationskanaler i förstadiet var a och o för den fortsatta
brukarmedverkansprocessen. I avslutningsskedet spelade den ingångna föreställningen
om själva intentionen med brukarmedverkan stor roll: ses brukarmedverkan som en
fortgående process eller ett tidsbegränsat projekt? Vidare visade det sig att själva
förvaltningen av de lärdomar och erfarenheter gjorda, var av avgörande vikt för huruvida
den subjektiva uppfattningen om mervärde blev bestående eller inte, genom deltagande