Vikten av empowerment och mytbildning för bestående värdeladdning

Om man inte eftersträvar och möjliggör för ”bemyndigande” i medverkansprocessen
genom läro- och självförtroende uppbyggande arbete så riskerar själva processen att
upplevas som att mer skapa besvär än tillföra ytterligare värden.
Beresford och Croft, vars bakgrund kan sägas vara som socialarbetare, utvecklar vidare
en slags checklista för individer såväl som organisationer som önskar delta i
brukarmedverkan eller medborgardeltagande (citizen participation). Viktiga hållpunkter
är bland annat att alla deltagande parter bör vara med i processen från början och att
processen i sig bör vara upplyftande och stärkande samtidigt som den är utbildande.
Participation bygger inte på koncensus hävdar de å det bestämdaste utan på förhandling.
Allas röster måste höras, och för att en brukarmedverkansprocess av någon betydelse kan
sägas äga rum måste alla deltagare vara förmögna (ha självförtroende och kunskap) att
kunna förhandla sina egna önskemål.
”…participation doesn’t assume consensus. It is concerned with the
negotiation of conflict. Excluding people only makes conflict worse. Being
involved makes it possible to work through our differences. Negotiation is
central to people’s empowerment.”
(Beresford & Croft, 1993, s. 134.)
Nödvändiga förutsättningar för empowerment och brukarmedverkan
Långt fler förutsättningar än vad jag i min okunskap hade föreställt mig vara nödvändiga,
måste, enligt Beresford och Croft, uppfyllas för att empowerment ska vara möjligt och en
genuin brukarmedverkansprocess ska kunna komma till stånd.
För att kunna delta i en brukarmedverkansprocess behöver människor både besitta
personliga kunskaper och resurser och ha tillgång till en organiserad struktur och politisk
välvilja som medger processen. De som inte besitter nödvändiga kunskaper och resurser
behöver hjälp att få dessa. Stödet kan vara både av materiell och personlig art och innebär
tillgång till resurser och personlig förändring. Brukarmedverkan möjliggörs genom att
deltagarna utvecklas individuellt och tillsammans, genom att man lär sig praktiska
färdigheter, får tillgång till praktiskt stöd under processen (exempelvis möteslokaler,
hjälp med barnpassning, transport) och hjälp med hur man interagerar och arbetar
tillsammans. På ett personligt plan innefattar personligt stöd hjälp att förhöja brukarnas
självförtroende, självsäkerhet, självkänsla, förväntningar, personlig insikt, praktiska
kunskaper och färdigheter samt generella kunskaper och sakkunskap. 55
Vi har alltså att göra med mer än det kollektiva skapandet av en byggnad. För en
framgångsrik participation tycks målsättningen vara att kollektivt stärka deltagande
individer. Och detta är på den mest personliga nivån möjlig, vår egen personutveckling.
Mia Törnblom särskiljer i sin bok Självkänsla nu! – Din personliga coach visar hur,
mellan ’”självförtroende” […] ”stark tilltro till den egna personlighetens förmåga att
prestera” dvs., att jag tror mig veta att jag kan få saker gjorda, uppnå mina mål och så
vidare […] och ”självkänsla” […] ”Medvetenhet om den egna personlighetens värde”
55 Beresford & Croft, 1993, s. 56.
29