Vikten av empowerment och mytbildning för bestående värdeladdning

missuppfattningar eller felaktiga förutsättningar och det är viktigt att förankringsarbetet
inte sker först när projektet är färdigt. Kommunikationsproblem kan vara en indikation på
att grundförutsättningarna och ambitionerna är olika mellan aktörerna.
Syn på lärande
I både Bo100 och Laröd kom man att omtala själva brukarmedverkansprocessen som en
lärande process, för alla parter inblandade. Brukarna kom att besitta nya uttrycksformer
och även de professionella fick nya referenser. Processen innebär en balansgång mellan
att ge brukarna professionellt stöd och låta dem själva utveckla sina utformningskoncept.
Hornyánszky Dalholm kom till den slutsatsen att den som ledsagar brukare måste kunna
agera både som expert och som iscensättare, vara en pedagog som behandlar varje
brukare individuellt. I början av designprocessen är brukarna mer behövande av stöd för
att visualisera och utveckla sina utformningskoncept. Behovet av arkitektens hjälp i valet
av utformningsalternativ avtar dock ju mer självsäker och kunnig brukaren blir.
Arkitekten får istället mer preciserade uppgifter. För arkitekten är det viktigt att
respektera brukarens synsätt och värderingar, och inse att de egna bedömningarna inte
har generell giltighet. ’Som iscensättare måste arkitekten acceptera mångfalden i
människors levnadssätt och se den som ett bidrag till designprocessen och förnyelsen av
formspråk och gestaltning’ (Hornyánszky Dalholm 1998, s. 233).
I Bo100 var arbetsupplägget till formen iterativt (med arbetet inför de olika samplanerna)
och brukarna fick gång på gång ta ställning till sina planlösningar utifrån nya
förutsättningar. Flera föreläsningar hölls om liknande ämnen med avsikt att höja ribban
något mellan gångerna. Det är viktigt att man känner av gruppens kunskapsnivå mellan
gångerna så att ”hoppen” inte blir för stora eller för små. Att höra samma sak berättas
utan nytt input är bara tråkigt. Även i Laröd fanns det en iterativ ansats i det att brukarna
återkom till sina planlösningar i omgångar med allt större detaljeringsgrad.
Verktyg för brukarmedverkan
I både Laröd och Bo100 ombads brukarna att reflektera över sitt tidigare boende, sin
boendehistoria. De skulle vidare betänka vilka förebilder, om några, de hade i sitt boende.
Förebilderna kom från platser man hade besökt, tidskrifter man läst etc. Studieresor var
också verktyg som användes i båda projekten.
I Laröd var själva syftet för forskarna att testa fullskalemetoden som verktyg i
brukarplaneringsprojekt. Tanken var att verktyget möjliggör uttryckandet av tyst kunskap
genom handlande snarare än tal och ritningsdokument, vilket ställer mindre krav på att
brukaren ska ta del av den professionelles språkspel. Brukaren ska inte behöva bli en
professionell aktör. Man fann att fullskalemetoden efter en initial osäkerhet hos brukarna,
vara ett mycket bra verktyg för skiss och reflektion. Forskarna såg det dock som viktigt
att även skapa goda kommunikationsförutsättningar med brukarna och mycket tid
spenderades med dem, i intervju-, skiss- och modelleringsarbete. Inte så mycket tid lades
på utformningen av föreläsning eller mötesteknik. Helsingborgshems tidigare
erfarenheter av brukarmedverkan tycks ha varit mer framgångsrika vad gäller
gruppbildning än vad Larödprojektet var.
133