Vikten av empowerment och mytbildning för bestående värdeladdning

En utökad designprocess tar tid – måste få lov att ta tid 145 – och kostar således också
pengar. Ska kanske deltagarna själva betala för förmånen att få vara medbestämmande?
Kanske brukarna, som förhoppningsvis blir ett unikt boende och en bemäktigande
erfarenhet rikare eller slutförvaltaren av hyresfastigheter som i teorin skördar fördelarna
med varierat fastighetsbestånd, ökat engagemang bland de boende i sin levnadsmiljö,
ökad attraktivitetsgrad samt minskat slitage och avflyttning? Bör kanske ”sociala
kostnader” räknas in i byggnadens produktionskostnad (såsom materialkostnad,
föroreningskostnad etc.) och ses som en social investering som betalar sig allt eftersom?
Ska då förvaltaren betala eventuell merkostnad för brukarmedverkan? Om förvaltaren är
byggherre, kanske mer långtgående former av brukarmedverkan kan utformas.
I skrivandets stund innefattar inte begreppet Life Cycle Assessment (Livscykelanalys,
LCA) någon social aspekt 146 vare sig i form av investeringskostnad eller senare
åtnjutande av sagda positiva effekter som säkerligen kan omformuleras i kronor och ören,
men det innebär inte att det inte finns ett sådant samband. För att tillfullo kunna redogöra
för en hyresfastighets LCA med avseende på brukarmedverkan så bör rimligtvis
slutförvaltaren även vara byggherre. Om så är fallet, så finns det ett uppenbart incitament
att stå för kostnaden av brukarmedverkansprocessen, då man även står att skörda
vinsterna därav, annars inte. Om man särskiljer mellan privata fastighetsägare och
allmännyttan så ska den senare ses ha en plikt att bidra till varierat bostadsbestånd medan
den privata fastighetsägaren rimligtvis endast behöver se till de ekonomiska vinningarna
som skulle kunna göras.
Då en bakomliggande tanke med brukarmedverkan är att det ska bli positiva effekter
även på omgivande miljö och samhälle, så vore det bra om både lagstiftning och bidrag
kunde skapas för att stödja tillämpning sig av brukarmedverkan. Skattesubventioner eller
bidragsstöd för att finansiera planering och genomförande av brukarmedverkan (lokaler,
material, resekostnader, fika, studieresor, ritmaterial) och vidare för forskarnärvaro – att
processen kontinuerligt utvärderas för att se om målsättningarna uppfylls och kanske till
och med utvecklas. Risken med all form av lagstiftning är dock att det resulterar i
”symbolisk” medverkan istället för genuint engagerat vilket kan generera ett resultat
motsatt det önskade (se Arnsteins inflytandestege).
145 Lindberg 2000.
146 Livscykelanalys eller Life Cycle Assessment (LCA) är en metod för att åstadkomma en helhetsbild av
hur stor den totala miljöpåverkan är under en produkts livscykel från råvaruutvinning, via
tillverkningsprocesser och användning till avfallshanteringen, inklusive alla transporter och all
energiåtgång i mellanleden.
Livscykelanalyser kan göras på alla mänskliga aktiviteter och produkter som mat, förpackningar,
elektronik, bränslen, transporter etc.
Genom ta reda på i vilket steg i produktionskedjan miljöpåverkan är som störst, kan företagen rikta sina
miljöansträngningar åt rätt håll och skapa ett effektivt miljöledningssystem. Det finns också stöd och
metoder för att använda resultat av LCA för exemeplvis produktutveckling och marknadsföring. Ur En liten
lärobok om Livscykelanalys (2002) av Mattias Lidahl, Carl Johan Rydh och Johan Tingström, institutionen
för teknik, Högskolan i Kalmar.
För vidare information se SIS, Swedish Standards Institute om ISO 14000-standarderna eller
Miljöstyrningsrådet.
69