Vikten av empowerment och mytbildning för bestående värdeladdning

Kunskapsåterföring
Kollektiva designprocesser kan även vara lärande processer enligt Lindberg och
Hornyánszky Dalholm. Beresford & Croft hävdar att alla genuina
brukarmedverkansprojekt innefattar tillgängliggörande av experternas och brukarnas
kunskaper men även produktionen av ny kunskap. 130 Kunskapsåterföring blir i detta
perspektiv lite mer än att bara undvika att ”uppfinna hjulet på nytt” eller att ” lära ifrån
varandras misstag och framgångar”. Det blir en möjlighet att omvandla erfarenheter till
kunskap och denna nya kunskap blir tillgänglig för flera. Alla deltagare har blivit
berikade genom byggprocessen och bör göra ansträngningar att återföra dessa nyvunna
insikter till respektive organisation. Själva insamlingen av information kan ske på olika
sätt, enkät, intervju, semantisk miljöbeskrivning, gåtur mm. Det är viktigt att en
jämförande aspekt kommer in, hur förhåller sig verkligheten gentemot det önskade och
planerade? HELHETs-projektets avsikt är att insamlat material ska ingå i en kunskapsbas
dit byggherrar och entreprenörer kan referera för materialval, byggsystem,
samarbetspartners osv.
Arkitektens roll och perspektiv
”…kravet på arkitekturens relativa självständighet som uttrycksmedel
försvaras av arkitekterna. Dess relativa autonomi måste försvaras så att
god arkitektur inte endast betraktas, såsom under modernismens era, som
det logiska och självklara resultatet av tekniska och sociala innovationer,
ett resultat som då egentligen aldrig någonsin riktigt kunde beröra någon
människa i hjärtats inre vrår. Det motsatta måste då också självfallet
gälla, arkitektens tolkning och omtolkning av subjektet-beställarens
visioner handlar i bästa mening om att locka fram dessa, att ge dem kropp
och gestalt – det är inte detsamma som att bara platt reproducera
beställarens ofullständigt hopfogade initiala program. Det är just i det
kreativa mötet mellan arkitekten, beställaren och platsen som god
arkitektur kan uppstå.”
(Gromark 1993, s. 86)
Synen på arkitekten och hur arkitekten upplever sin egen yrkesroll sträcker sig från
konstnär till konstnär till ”facilitator” (se Wultz). Avhängigt för brukarmedverkans
framgång är arkitektens roll i densamma. Enligt arkitekturskolan i Lund så syftar
utbildningen till att ’utbilda kreativa arkitekter med förmåga att identifiera och behandla
problem inom arkitekturens och samhällsbyggandets område’. 131
Den traditionella arkitektrollen
Arkitektrollen har förändrats, från byggmästaren som skötte hela byggprocessen själv
under början av 1900-talet, samhällsvisionär och stadsplanerare under 30-talet och
generalplansutformare under 40-talet, statlig och kommunal tjänsteman under 50-talet, 132
130 Beresford & Croft 1993, s. 141.
131 Arkitektskolans hemsida: /varför arkitektur.
132 Arkitekten Uno Åhrén propagerade under 40- och 50-talen för arkitekten som statlig och kommunal
tjänsteman i vars roll han menade, arkitekten kunde åstadkomma mer vad gäller byggandets sociala och
ekonomiska sidor än vad en privatpraktiserande arkitekt kunde göra. Den byråkratiska attityden i
59