rasla - Mariterm

MariTerm -TISAB AB 2001-07-12 RASLA
SAMMANFATTNING OCH FÖRSLAG PÅ ÅTGÄRDER
Inledning
Bristfällig säkring av gods under transport är en riskfaktor både vad avser skador på gods, på
fordon och inte minst på personer som arbetar inom transportkedjan eller berörs på annat sätt,
exempelvis som vägtrafikanter.
Vid inspektioner av landsvägsfordon som genomförs av polis och kustbevakning finner man i
alltför stor omfattning fordon där lasten är bristfälligt säkrad.
Vid diskussioner med de personer som svarar för lastning och säkring av styckegods framkommer
det ibland att bristfälligheterna beror på att det är svårt och kostsamt att med den utrustning som
finns på fordonen åstadkomma en bra säkring. Även om kraven idag är ganska klara saknas ibland
de praktiska förutsättningarna för att inom rimliga kostnader uppfylla kraven. Detta är ett problem
som bl.a. uppmärksammats av industrins och transportbranschens företrädare. Industriförbundet
tog därför initiativ till att ett projekt startade, med syfte att få fram förslag på utrustning som skulle
ge chaufförer och utlastare möjlighet att utföra lastsäkringsarbetet enklare och snabbare. Projektet
har benämnts ”Utrustning för rationell säkring av last på fordon – RASLA”.
Föreskrifter och standarder för lastsäkring
En av målsättningarna i RASLA-projektet har varit att kartlägga regler och standarder för
lastsäkring som gäller i första hand i de europeiska länderna, men även att kartlägga förhållandena
i några andra större nationer.
Regler och standarder har så långt det har varit möjligt kartlagts för såväl landsvägs-, järnvägssom
sjötransport.
Det har visat sig svårt att få en total bild över vad som gäller i de olika europeiska länderna. Detta
tillsammans med avsaknad av EU-direktiv inom lastsäkringsområdet har gjort att den svenske EUparlamentarikern
för transportfrågor, Per Stenmarck, har kontaktats, som har utlovat ett
sammanträffande med inflytelserika personer inom EU för att diskutera lastsäkringsfrågor. Detta
möte har av tidsskäl inte blivit av under projekttiden utan det får hållas utanför ramen för RASLAprojektet.
Föreskrifter och standarder för lastsäkringsutrustning
Liksom för regler och standarder för lastsäkring har målsättningen varit att så långt som möjligt
göra en fullständig kartläggning av regler och standarder för lastsäkringsutrustning.
Även för lastsäkringsutrustning är skillnaderna stora på hur omfattande lagstiftningen är i olika
länder.
De regler och standarder som utarbetades för fordonspåbyggnader på 70-talet kräver endast styrka
i nederkanten av lämmar och fordonssidor medan senare standarder kräver full styrka jämt utbredd
över hela lämmens eller fordonssidans höjd.
För tyngre fordon är kraven på surrningsfästen i Sverige genomgående låga, endast en brottstyrka
på 20 kN (2 ton) krävs. Vid transport av skogsprodukter på fordon med bankar och sidostöttor
krävs 40 kN (4 ton). Kravet på antal fästen är genomgående lågt med ett tillåtet största avstånd på
1,2 m i längdled.
1