Big Five Plus - S-WoBA - Handelshögskolan i Stockholm

För att analysera dessa effekter användes det fullständiga normdatamaterialet. För varje index
och för varje enskild testuppgift genomfördes korrektionen för skönmålning 47 . De korrigerade
testuppgifternas alfa-värde beräknades, liksom felspridningen, se Tabell 13.2 i Bilaga 1 .
I Tabell 13.2 ges reliabiliteter för de korrigerade testvariablerna, samt standardavvikelser för
mätfelen i de ursprungliga råvärdena och i de korrigerade värdena. Tabellen visar att reliabiliteten
som väntat sjönk, i genomsnitt från 0,77 till 0,72 – men också att felspridningen minskade
från 0,30 till 0,26 i genomsnitt (ca 14 %). Felspridningen torde vara det mera relevanta
måttet på tillförlitlighet i ett diagnostiskt test. Slutsatsen är att de korrigerade testvärdena är
mera tillförlitliga än de ursprungliga.
Effekten av att korrigera för skönmålning med hjälp av gränsvärde
Allmänt om metoden för att korrigera för skönmålning
Korrektion för skönmålning har diskuterats i den aktuella forskningslitteraturen. Tett och
Christiansen [290] ger en bra översikt men kommer fram till en annan slutsats än jag. De menar
nämligen att man inte kan korrigera med hjälp av skalor som mäter social önskvärdhet.
Deras argument är ganska omfattande men en huvudpoäng hos dem är att sambandet mellan
skalor på social önskvärdhet och personlighetsdimensioner är lågt. I mina data ligger förklaringsgraden
emellertid på en korrelation på ca 0,4, vilket innebär att andelen förklarad varians
är 4 gånger så stor som de redovisar. Skälet är troligen att mina skalor för mätning av skönmålning
är bättre än de skalor som använts i forskning som de redovisar. De experimentella
resultaten i Studie 10 (Avsnitt 12) är mycket likartade dem som jag fick i en tidigare studie
med data från en verklig och för de testade viktig urvalstestning [61]. Det är möjligt att validiteten
i sig inte ökar efter korrektionen, men den minskar inte heller och effekterna är mycket
stora, speciellt för tätgruppen och vid låg urvalskvot.
Två andra argument framfördes i en aktuell debatt om personlighetstest av Morgeson et al.
[180]. De föreslog för det första att skönmålning inte har effekt eftersom alla skönmålar lika
mycket. Det är ett felaktigt påstående: alla data jag sett visar att det finns en betydande variation
mellan individer i hur mycket de skönmålar. Vidare föreslog de att skönmålning kanske
har ett positivt prognosvärde och att man därför inte ska minska dess effekter utan tvärtom
eftersträva att använda sig av dem som en prognosvariabel. Detta är helt spekulativt och de
anförde inte heller något nämnvärt stöd för påståendet. Att medvetet ge fel information om sig
själv på ett personlighetstest är oärligt och kunde snarast vara ett omvänt mått på ärlighet och
integritet.
47 Ostandardiserade residualer användes eftersom det var nödvändigt att beräkna spridningen men samma metrik
som den ursprungliga, okorrigerade, testvariabeln. Syftet var ju att uppskatta felspridningarnas storlekar på samma
skalor.
116