Big Five Plus - S-WoBA - Handelshögskolan i Stockholm

som stresstålighet och emotionell stabilitet, social och emotionell kompetens, utåtvändhet,
positiv social hållning, förmåga att uthärda motgångar samt positiv affekt.
En jagstark person
• Ser verkligheten – både den sociala och fysiska – som den är, önsketänker inte
• Kan reagera effektivt på motgångar – ger inte upp, låter sig inte nedslås, men vet
också när han eller hon bör ge upp
• Har förmåga att handskas med impulser och starka önskningar, kan skjuta på belöningar
• Är inte rigid utan kan tänka om och anpassa sig efter omständigheterna
• Planerar och genomför sina planer, skjuter inte på svåra uppgifter
• Har högt och realistiskt självförtroende
• Etablerar och behåller positiva relationer, skaffar sig få ovänner och kan t o m
vända fiendskap till vänskap
• Är inte prestigelåst
• Kan handskas med konflikter, är inte konflikträdd
• Är samvetsgrann men inte tvångsmässigt upptagen med detaljer
Jagstyrka är en personlighetsdimension som troligen är av betydelse i de flesta, för att inte
säga alla, sammanhang. Det är rimligt att anta att hög jagstyrka är en positiv prognosfaktor för
ett gott arbetsresultat inom många jobb. Antagandet framstår närmast som en självklarhet –
haken är hur man ska mäta denna dimension.
Idén om jagstyrka är gammal. Begreppet finns hos Freud [70]och utvecklades av Erikson på
1960-talet och senare [65; 66]. Jagstyrka är inom den dynamiska psykologin ett begrepp med
en tung teoretisk överbyggnad. Den psykodynamiska teorin sätter in begreppet i en vidare ram
som innebär att man söker efter utvecklingspsykologiska förklaringar till varför hög eller låg
jagstyrka utvecklas. Man är också speciellt intresserad av patologiska varianter, personer som
har mycket svag jagstyrka. Inget av detta behandlar jag i mitt arbete, som tar jagstyrka som en
given aspekt på den vuxna personligheten och som bortser från de extremt låga värden som
kan observeras i kliniska sammanhang.
Det är en öppen fråga om Big Five Plus kan mäta även mycket låga värden på jagstyrka, och
det vore onekligen intressant att undersöka om så är fallet i kliniska sammanhang. Jagstyrka
mäts av kliniska psykologer med hjälp av Rorschachtestet eller MMPI [17] och svag jagstyrka
sägs gränsa till psykos enligt Nationalencyklopedin. Våra data kommer dock i övervägande
grad från ”normala” personer som ej har klinisk problematik. Jagstyrka i vår mening är en
dimension som utmärker variationen inom normalpopulationen. De kliniska arbetena är av
mindre relevans i detta sammanhang. Dessutom har de kliniska testen Rorschach och MMPI
tveksamt prognosvärde [76; 312].
45