Big Five Plus - S-WoBA - Handelshögskolan i Stockholm

Sammanfattning
Rapporten beskriver mätning av personlighet med hjälp av ett självrapporttest, i ”Big Five”traditionen,
kallat Big Five Plus. Teorier om personlighetsegenskaper och metoder för att
mäta dem beskrivs. Bland de befintliga testen på dimensioner i femfaktormodellen (FFM)
diskuteras främst NEO-PI-R, som är ledande inom forskningen och kliniska tillämpningar,
samt HPI, som ibland används inom arbetspsykologin. Bakom dessa två test finns försök till
teoretiska analyser. Dessa diskuteras. Problemet med skönmålning av svaren på ett självrapporttest
diskuteras och en lösning föreslås. Utvecklingen av en ny ansats genomförs i 11 separata
studier med sammanlagt 2341 deltagare, huvudsakligen genom testning på en Internetplattform,
men till en viss del också genom traditionella papperstest. Reliabilitetskoefficienter
och stabilitet rapporteras dels för nya mätningar av dimensionerna i FFM, dels för 8 tillkommande
personlighetsskalor och för 6 kriterieskalor. Reliabiliteterna var tillräckligt höga. Begreppsvalideringar
för samtliga skalor genomförs med goda resultat. Validering mot arbetsrelaterade
attityder visar att man får en dramatisk förbättring med detta test jämfört med FFM;
sambandet med kriterievariablerna var ca 8 gånger starkare för Big Five Plus än för Big Five.
Resultaten tyder också på att 90-95 % av effekten av skönmålning har kunnat rensas bort ur
svaren, samtidigt som tillförlitligheten, i betydelsen avsaknad av slumpmässiga mätfel, ökat
med ca 14 %. Normdata föreligger för den slutliga versionen av testet för 863 kompletta testningar.
Personalekonomiska aspekter diskuteras och de stora ekonomiska vinster som testning
kan medföra påvisas. Principer för en datorgenererad narrativ rapport beskrivs och tillämpas.
9