Fulltext - SBU

öntgenundersökning är riskfri. Tandläkare och annan personal som
använder röntgen har ett ansvar för att adekvat strålskydd används. I
vägledningen rekommenderas att röntgenapparaten opererar vid 65–70 kV
rörspänning för växelströmsapparater och med 60 kV för apparater
med likström. Rektangulära bländare tillsammans med filmhållare och
anordning för att rikta strålningen rekommenderas också. Sköldkörteln
bör skyddas med blykrage.
Dental röntgenundersökning svarar för cirka en tredjedel av alla röntgenundersökningar
i EU. Även om doserna är låga, innebär det ett betydande
tillskott till befolkningens totala strålbelastning och det påpekas
att speciellt barn är känsligare för strålning än vuxna. Risken för stokastiska
(slumpmässiga) skador bland barn under 10 år är sex gånger högre
än för gruppen 30–50 år. För unga individer i åldrarna 10–20 år är risken
fyra gånger större än för vuxna individer.
I litteraturen anges att den effektiva stråldosen vid en bitewingundersökning
är 1–8,3 µSv och att risken för fatala cancertillfällen per miljon
bitewingundersökningar är 0,02–0,6. Detta är betydligt lägre än för
komplicerade röntgenundersökningar som t ex datortomografi av ansiktsskelettet.
Sannolikheten för att röntgeninducerad cancer ska inträffa pga
dental röntgen är alltså ytterst liten, men större än noll. För att sätta in
riskerna i ett perspektiv, ger en intraoral röntgenbild mindre strålbelastning
än ett dygns bakgrundsstrålning. Jämförelsen är endast ungefärlig,
eftersom många förhållanden spelar in. Bakgrundsstrålningen ökar
t ex ju längre norrut på jordklotet man befinner sig. Faktorerna som
är knutna till röntgenbildtagningen spelar också roll, t ex vilken
filmtyp och bländarstorlek som används.
Den internationella strålskyddskommissionen, ICRP, rekommenderar att
röntgenstrålning endast ska användas när det är till nytta för individen.
Det förefaller vara ett rimligt resonemang. Den sjunkande kariesprevalensen
hos befolkningen och den i allmänhet långsamma progressionen
av kariesskador gör emellertid att tandvårdspersonal hela tiden måste
värdera nyttan av en röntgenbild i relation till risken. Åtgärder som kan
reducera stråldosen till befolkningen, t ex digital röntgenteknik, är bra
under förutsättning att de diagnostiska behoven uppfylls.
136
Karies – diagnostik, riskbedömning och icke-invasiv behandling