Fulltext - SBU

som hade högst sockerkonsumtion fanns en liten men signifikant förhöjd
risk (Tabell 5.3).
I en systematisk översikt undersöker Burt och medarbetare om dagens
individer, som är exponerade för fluor och som har hög sockerkonsumtion,
får mer karies än individer med låg sockerkonsumtion [41] (ej i
tabell). Författaren konkluderar att sambandet mellan sockerkonsumtion
och karies är mycket svagare idag än det var förr framför allt beroende
på fluorexposition. Detta stämmer väl med resultaten i denna rapport,
där frekvent sockerkonsumtion inte visade sig vara en signifikant prediktor
för karies med undantag för små barn. Även för denna grupp var
dock frekvent intag av sockerinnehållande produkter som prediktor av
begränsat värde; sensitiviteten var relativt hög (72 respektive 84 procent)
men specificiteten var låg (45 respektive 55 procent).
Salivfunktion (flödeshastighet och buffringsförmåga) ingick som prediktorer
i flera modeller [11,36,39,42–46]. Ingen av studierna oavsett
bevisvärde, finner att salivfunktion nämnvärt bidrar till den prediktiva
förmågan att förutsäga karies.
Posteruptiv ålder som prediktor
Sex longitudinella studier som undersökte posteruptiv ålder som riskfaktor
för karies inkluderades [2,47–51], Tabell 5.8 och 5.9. Den första longitudinella
studien som undersökte kariesutvecklingen i relation till posteruptiv
ålder publicerades år 1965 [49]. Barn och ungdomar följdes longitudinellt
under en sexårsperiod och man fann att de första 3–4 åren efter eruption
utgjorde den största riskperioden för dentinkaries (karies i tandbenet),
framför allt på första och andra molarer. Individerna var födda under
1940–1950-talen och var således inte exponerade för fluor i tandkräm.
Senare studier på individer exponerade för fluor i tandkräm finner
samma mönster. Abernathy och medarbetare följde barn som var 7–8
respektive 12 år gamla vid start under 4 år [47]. Risken för karies på den
permanenta första molarens tuggyta var störst under det första året efter
eruption. För permanenta andra molaren var risken störst under de första
2–3 åren efter eruption. Kariesutvecklingen på första permanenta molarers
tuggytor undersöktes var tredje månad upp till 27 månader efter
eruption [50]. Risken för dentinkaries/kavitet var störst 9–12 månader
210
Karies – diagnostik, riskbedömning och icke-invasiv behandling