Fulltext - SBU

• Salivens flöde och/eller buffringsförmåga hos barn och ungdomar
förbättrar inte prediktionen i modeller (Evidensstyrka 1).
• Risken för att utveckla karies i permanenta tänder är störst under de
första åren efter eruption. För approximalytor och andra molarers
tuggyta är den största riskperioden för karies under de första tre till
fyra åren efter eruption. (Evidensstyrka 1)
Vuxna och äldre
• Tidigare erfarenhet av rotkaries, parodontal fästeförlust (>4 mm) och
hög förekomst av laktobaciller ökar var och en risken för framtida
rotkaries. Tillförlitligheten i prediktionen som omfattar dessa faktorer
varierar dock (sensitivitet 63–79 procent och specificitet 77–83 procent)
(Evidensstyrka 3).
Frågeställningar
I detta kapitel granskas den vetenskapliga litteraturen om riskbedömning
för framtida karies hos barn, ungdomar och vuxna. Syftet var att besvara
följande frågeställningar:
• Hur bra är tillförlitligheten (träffsäkerheten) hos enskilda riskfaktorer/
riskindikatorer eller kombinationer av dem för att förutsäga (prediktera)
vilka kariesfria barn, ungdomar och vuxna som kommer att få
karies?
• Hur bra är tillförlitligheten (träffsäkerheten) hos enskilda riskfaktorer/
riskindikatorer eller kombinationer av dem för att förutsäga (prediktera)
vilka barn, ungdomar och vuxna som kommer att få nya kariesskador?
Bakgrund
Intresset för att riskbedöma individer för framtida karies var litet fram
till slutet av 1970-talet, eftersom kariesförekomsten då fortfarande var
hög generellt. I början av 1980-talet blev det uppenbart att karies hade
minskat dramatiskt i världens industrialiserade länder, framför allt hos
200
Karies – diagnostik, riskbedömning och icke-invasiv behandling