Fulltext - SBU

Kliniska studier
Fem kliniska publikationer inkluderades i granskningen (Tabell 4.1.5
och 4.1.6). Tre studier bedömdes ha medelhögt bevisvärde. Två studier
berörde kariesdiagnostik av visdomständernas tuggytor men båda rapporterna
var baserade på samma tänder från ett patienturval med en
relativt hög sjukdomsförekomst [13,14]. En studie med medelhögt bevisvärde
behandlade unga permanenta tänder [15]. Två andra artiklar handlade
om diagnostik av karies på de bakre tändernas approximalytor och
graderades med lågt [16] respektive medelhögt [17] bevisvärde. Utfallsmåtten
sensitivitet och specificitet fanns angivna eller kunde beräknas
utifrån uppgifter i publikationerna. Vid diagnostik av dentinkaries på
tuggytorna var sensitiviteten 72 procent och specificiteten 84 procent
medan motsvarande värden vid diagnostik av dentinkaries på de
bakre tändernas approximalytor var 34 respektive 98 procent. LR+ för
dentinkaries på tuggytorna var 4,5 och LR– beräknades till 33. Motsvarande
siffror för kariesangrepp mellan tänderna var 18 respektive 45.
På grund av det begränsade antalet undersökningar och tveksam generaliserbarhet
var det inte möjligt att dra några säkra slutsatser utifrån
de inkluderade kliniska studierna.
Förstoringshjälpmedel
Fyra publikationer med syfte att studera om någon form av förstoringshjälpmedel
(förstoringsglas, lupp) kunde förbättra den visuella undersökningen
inkluderades [2,8,9,18]. Undersökarna använde en optisk
lupp med 3–5 gångers förstoring och i ett fall ett mikroskop med 14
gångers förstoring. Artiklarna redovisade undersökningar på extraherade
tänder och i två arbeten graderades bevisvärdet som högt [9,18].
Tre undersökningar visade en ökning av sensitiviteten vid undersökning
av tuggytorna med förstoringshjälpmedel jämfört med en rent visuell
undersökning (från i medeltal 27 till 42 procent) och en något minskad
specificitet, från 95 till 92 procent [2,8,18]. Ett arbete rörande approximalkaries
med högt bevisvärde visade emellertid sänkt sensitivitet och
oförändrad specificitet och var alltså delvis motsägande [9]. Det finns
därför ett begränsat vetenskapligt underlag för att förstoringshjälpmedel
som tillägg till vanlig visuell-taktil undersökning leder till en något mer
tillförlitlig diagnostik av dentinkaries men samtidigt ökar risken något för
överdiagnostik (Evidensstyrka 3).
86
Karies – diagnostik, riskbedömning och icke-invasiv behandling