Fulltext - SBU

för att en tvådimensionell bild av en tredimensionell struktur är beroende
av att signalen (kariesskadan) inte fullständigt överskuggas av
omgivande strukturer (frisk tandsubstans) och icke bildgivande brus i
bilden. Det ligger i sakens natur att en mycket god och noggrann valideringsmetod
som histologi kan resultera i många underregistreringar om
metoden som testas är väsentligt ”grövre” än den histologiska metoden.
Men trots dessa invändningar kan man inte konkludera att röntgen som
metod är oprecis och otillfredsställande. Den kan dock inte upptäcka
tidiga kariösa förändringar i emalj och dentin.
Kariesprevalensen i in vitro-studier är generellt sett mycket högre än det
som kan förväntas i de flesta patientpopulationer. Detta är ett problem
för generaliserbarheten av resultaten, och har också kommenterats i
andra litteraturöversikter [23].
Framtida forskning
Det finns ett stort behov av standardisering av forskningsdesign för
in vitro-tester för kariesdiagnostik. Det gäller bl a krav på metoder för
validering och definitioner av vad som är karies vid valideringen. Kariesprevalensen
i tandmaterialet ska uppges. Dessutom behövs en standard
för hur olika tänder och fördelningen av kariesskador med olika omfattning
och djup ska vara representerade. Nya diagnostiska metoder som
lanseras bör karakteriseras genom en sådan in vitro-testning innan de
tas i kliniskt bruk.
Tandläkare har behov av att validera sina egna positiva kariesdiagnoser,
särskilt om dessa behandlas med fyllningsterapi. En systematisk registrering
av egna kliniska fynd avseende skadans utsträckning kan ge god
feedback på den egna kvaliteten i behandlingen. Praxisnära forskning
baserad på insamling av sådan information från många kliniker skulle
kunna ge en standard för ”god” diagnostik. Detta skulle kunna utgöra
ett rättesnöre i den kliniska verksamheten.
Det är ett känt fenomen att kariesdiagnostik varierar från kliniker till kliniker
med resultatet att patienter får olika behandling. Behovet av standardisering
är därför betydande. Ökad kunskap om vilka strategier och metoder
som är mest effektiva för kalibrering av kliniker kräver ny forskning.
KAPITEL 4 • Diagnostik
139