Fulltext - SBU

att studiedesignen kan påverka resultaten [41]. I de inkluderade studierna
saknas ofta upplysningar om hur valideringen utförts. För histologiska
metoder kan det vara färgförändringar som registrerats, medan
mikroröntgen registrerar mineralförlust. I en översiktsartikel som diskuterar
valideringsmetoder för kariesdiagnostik nämns det förhållandet att
mikroskopiskt påvisande av emaljkaries är oproblematiskt, eftersom ett
reducerat mineralinnehåll kliniskt registreras som en opacitet, medan
problemen är större för diagnostik av dentinkaries [14]. I en av de inkluderade
studierna med högt bevisvärde sonderades dentinet precis under
emalj–dentingränsen för att avgöra om dentinet var mjukt eller inte
[34]. Mjukt dentin var dock inte med som ett nödvändigt kriterium för
dentinkaries. I praxis betyder det att skador registreras som djupare i in
vitro-studier än vad som blir avlägsnat vid preparation av en kariesskada.
Rocha och medarbetare validerar djupet av en skada genom att registrera
graden av demineralisering [26]. Man får anta att det görs genom
att bedöma färgförändringar i emalj och dentin. Hur dentinskador med
sklerotiskt dentin skiljs från kariösa förändringar redovisas inte. Missfärgning
(”discoloration”) används i några studier som kriterium för
karies i dentinet [34,42]. Missfärgningar ändrar sig dock över tid, och en
färgförändring ger inget entydigt besked om graden av demineralisering
[43]. Generellt sett varierar metoderna för histologisk validering, och det
visar sig att inte heller reproducerbarheten av den histologiska referensstandarden
är speciellt imponerande [14]. Författarna föreslår därför att
metoderna som idag representerar bästa tillgängliga referensmetod för
validering av kariesdiagnostiska tester bör underkastas vidare studier.
Jämförelse mellan de inkluderade studierna avseende sensitivitet och
specificitet är svår just därför att de saknar standardisering och i liten
utsträckning redogör för hur valideringen i detalj är gjord.
Direkt inspektion efter separation (approximalrummet vidgas genom
applicering av en separationsfjäder eller motsvarande) är en annan metod
som använts för validering, men metoden ger förvånansvärt låg överensstämmelse
mellan observatörer [44].
Den varierande men genomgående låga sensitiviteten beror på olikheter
i materialen, t ex att forskarna av olika skäl valt en stor andel ”gränstillfällen”,
som då blir överrepresenterade i förhållande till stora och mer
uppenbara skador. De låga värdena för sensitivitet är också ett uttryck
138
Karies – diagnostik, riskbedömning och icke-invasiv behandling