Vägen till full sysselsättning och rättvisare löner

Inflationen har varit låg och reallönerna har ökat. Lönekostnadsökningarna
har inte underminerat Sveriges konkurrenskraft. Den största svårigheten
har varit att åstadkomma en rimlig fördelning av produktionsresultatet.
Löneskillnaderna har ökat. I hela kollektivet har detta inneburit
att tjänstemännen har fått högre genomsnittliga löneökningar än
arbetarna. Inom både tjänstemanna- och arbetarkollektivet har männen
fortfarande högre löner än kvinnorna. Detta kan inte förklaras av skillnader
i utbildning, arbetslivserfarenhet, kompetens eller anställningstider,
utan det beror till stor del på att de kvinnodominerade yrkena har
lägre löner än de mansdominerade. Denna värdediskriminering handlar
om strukturella och föreställningsmässiga skillnader mellan kategorier
av yrken som uppfattas som kvinnligt respektive manligt kodade. En
grundpelare i den solidariska lönepolitiken är lika lön för likvärdigt
arbete. Att motverka löneskillnader mellan kvinnligt och manligt dominerade
yrkesgrupper som beror på värdediskriminering är således en
central del av den solidariska lönepolitiken.
När arbetslösheten är hög försvagas fackföreningsrörelsens förhandlingsposition.
Det motsatta sker när arbetslösheten är låg. Då måste
arbetsgivarna öka attraktiviteten på de jobb de erbjuder. På så sätt får
facket en starkare förhandlingsposition och det blir lättare att upprätthålla
höga löner och goda anställningsvillkor. Därmed blir det lättare
att undvika att löntagare konkurrerar med varandra om jobben med
sämre löner och sämre villkor.
Trots en väl fungerande och återhållsam lönebildning har det inte
skett en återgång till den fulla sysselsättningen. Fackföreningsrörelsen
måste givetvis fortsätta att bidra, framför allt genom att garantera en
stabil och samhällsekonomiskt väl utformad lönebildning. Men detta
räcker inte för att skapa ett samhälle där alla som vill och kan arbeta
också får arbeta. Ansvaret vilar också tungt på den ekonomiska politikens
institutioner, framför allt regeringen och Riksbanken.
Målet full sysselsättning bör definieras
För LO innebär full sysselsättning att alla som vill och kan arbeta ska ha
ett arbete, och det ska räcka med ett arbete som det går att försörja sig
på. Ingen ska behöva gå arbetslös annat än under korta perioder. Men
det räcker inte med låg arbetslöshet. För att begreppet full sysselsättning
Sammanfattning | 11