Vägen till full sysselsättning och rättvisare löner

kan hänföras till förändrad arbetsorganisation med mer kvalificerade
arbetsuppgifter.
Även om dagens lönekostnadsnormering fungerar väl finns anledning
att förbereda och preventivt agera för en fortsatt välfungerande
lönebildning. Hur skapas en inflationsrobust lönebildning inom ramen
för en framtida efterfrågeekonomi?
Hur och på vilket sätt kontrollen av löneinflation bör stärkas är för
tidigt att exakt ange. För att utreda formerna och villkoren för en starkt
inflationsrobust lönebildning föreslås att LO tillsätter en grupp med företrädare
från förbunden som får i uppdrag att återkomma med förslag
till åtgärder till LOs styrelse.
7.3.2 Åtgärder för en mer centraliserad fördelningsnormering av lönerna
De institutionella förhållanden som uppstått på svensk arbetsmarknad
har bidragit till en i huvudsak välfungerande lönebildning. Industriavtalet,
Medlingsinstitutet samt samordningarna inom Svenskt Näringsliv
och LO har åstadkommit en förhållandevis stabil lönekostnadsutveckling.
Men under ytan finns starka motsättningar.
En avtalsrörelse består av tre viktiga förlopp: lönekostnadsnormering,
fördelningsnormering och lägstalönsnormering. Lönekostnadsnormering
är det begrepp som avser att beskriva den process som etablerar de
grundläggande lönekostnadsökningarna för samhällsekonomin som helhet.
Fördelningsnormeringen kan beskrivas som den process som avgör
vilka löntagargrupper som får vad av löneandelen samt de satsningar som
görs utöver de grundläggande kostnadsökningarna. Förändringar utöver
lönekostnadsnormen förutsätter acceptans inom LO och hänsyn till det
samhällsekonomiska utrymmet. Det handlar om fördelningen i det som
ovan kallats rättvisedimension två och tre, det vill säga fördelningen
mellan tjänstemän och arbetare samt fördelningen inom LO-kollektivet.
En långsiktigt välfungerande lönebildning förutsätter att alla förlopp
fungerar väl. Ska lönebildningen vara lugn och stabil även i framtiden
krävs åtgärder för att stärka upp fördelningsnormeringen. Det är på sikt
inte hållbart att förbund tvingas att urholka kollektivavtalens allmänna
villkor för att kunna följa med i löneutvecklingen. Det är också nödvändigt
att åstadkomma varaktiga relativlöneförändringar för att öka
jämlikheten och jämställdheten på arbetsmarknaden.
202 | VÄGEN TILL FULL SYSSELSÄTTNING OCH RÄTTVISARE LÖNER