Vägen till full sysselsättning och rättvisare löner

kapitel 4). Och på många sätt tvingades fackföreningsrörelsen till eftergifter
som svar på löntagarfondsinitiativen.
Arbetsgivaren vill ha arbetskraft som är tillgänglig och disciplinerad.
För arbetsgivaren måste arbetskraften dessutom ha rätt egenskaper.
Den måste vara foglig och flexibel. Ibland krävs även specifika krav på
kvalifikationer och färdigheter, men i regel krävs att arbetsgivaren själv
utbildar sin arbetskraft. I detta sammanhang hör även så kallade kompetensfrågor
hemma. För den enskilde arbetsgivaren handlar dock köpet
av arbetskraft om en sak – att få jobbet gjort snabbt, bra och effektivt.
En arbetsgivares förhoppning är förstås att slippa köpa arbetskraft.
Arbetskraften är en ständig källa till oro, men utopin om en marknadsekonomi
utan arbetstagare tycks dock vara mindre akut. Utvecklingen
globalt sedan 1980-talet har mer eller mindre löst kapitalets problem med
arbetskraftsförsörjningen. I dag är tillgången till arbetskraft i praktiken
obegränsad inom såväl industrin som inhemska branscher. Det innebär
dock inte att det saknas matchningsproblem på arbetsmarknaden.
En arbetsgivare ser gärna att arbetstagarna konkurrerar med varandra
om jobben. Det kan till och med vara en uttalad strävan. Genom
att spela på etnicitet, kön och annat som skiljer arbetstagarna åt kan
solidariteten inom kollektivet brytas. En splittringsstrategi är ytterst ett
sätt att kontrollera och förvalta arbetskraften men även prisbildningen
påverkas. Den fackliga kampen för att hålla ihop arbetstagarnas kollektiva
intresse möter alltid motstånd.
Arbetskraftsutbudets omfattning samspelar med arbetsmarknadsregleringar.
Staten involveras på en rad punkter, immigrationslagstiftning
och a-kassa påverkar utbudet, liksom rörligheten över gränserna. Välfärdstjänster
och utbildning påverkar arbetskraftens kvalitet. Arbetsrätt
och arbetsmiljöbestämmelser påverkar villkoren i arbetet. Arbetsmarknadsparternas
autonomi och självreglering är avhängig de förutsättningar
som ges av lagstiftaren. Vi kommer tillbaka till detta i kapitel 6 och 7.
Statens betydelse i intressekonflikterna mellan köpare och säljare
av arbete kan inte värderas nog högt. Upplever kapitalägarna att arbetarna
är allt för välorganiserade kommer man att förmå statsapparaten
att gå deras ärenden. Att löntagarna organiserar sig politiskt är därför
en nödvändighet för att säkerställa att staten inte enbart springer näringslivets
ärenden.
5. Den fackliga uppgiften | 131