Vägen till full sysselsättning och rättvisare löner

Valutaregleringens avskaffande kan liknas vid att öppna en lejonbur
och släppa loss lejonet (det finansiella kapitalet). Nu dikterar det finansiella
kapitalet villkoren. När det finansiella kapitalet var reglerat kunde
det inte ställa några krav och lönerna kunde utvecklas på ett betydligt
friare sätt. Lejonet ställer nu krav på att löneutvecklingen medför att
ett internationellt bestämt kapitalavkastningskrav blir uppfyllt samt att
inflationen blir låg och stabil. Löneutrymmet bestäms sålunda nu av ett
internationellt kapitalavkastningskrav och ett inflationsmål. Vid hög
arbetslöshet blir den fackliga förhandlingsstyrkan svagare och facket
orkar inte ta ut hela löneutrymmet. Då blir löneandelen lägre.
Internationella kapitalavkastningskrav ställer krav vad gäller löneoch
vinstandelens storlek. Det innebär att endast de företag och investeringsprojekt
som uppfyller detta avkastningskrav kommer att finnas
kvar. Högre löneökningar ger större löneandel och mindre vinstandel.
Fackföreningsrörelsen i Sverige kan inte agera ensamt utan det behövs
en bred facklig allians för att påverka förhållandena – och någonstans i
världen måste en förändring av sakernas tillstånd inledas.
Lönerna kan öka för mycket och därmed bidra till hög inflation. Det
var huvudproblemet på svensk arbetsmarknad under 1970- och 1980-talen.
Men lönerna kan också öka för lite. Det kan ses som en av grundorsakerna
till Europas nutida kris och stagnation. Krisen är långtifrån över;
återhämtningen i dagens Europa går långsammare än efter 1930-talets
stora depression.
Inkomstskillnaderna har ökat och lönernas andel av BNP har fallit
i hela Europa under ett par decennier. Reallönerna har inte hållit takt
med produktivitetsökningen. Forskare visar att länderna i Europa fört
en konkurrensinriktad lönepolitik där man – ibland genom sociala pakter
– strävat efter att vinna marknadsandelar från någon annan genom
återhållsamhet. Vinstandelen av BNP har växt men de höga vinsterna
har inte lett till höga investeringar. I stället har bolagen samlat på sig
stora högar med pengar, vilket lett till en förbryllad diskussion om varför
de ”lediga” pengarna inte investeras.
Europeisk krispolitik har sedan 2008 styrts av en teori om expansiv
åtstramning. Om staten stramar åt och lönerna hålls nere växer ekonomin,
säger denna till synes motsägelsefulla tankemodell. Den bygger
på antagandet att nedskärningar i statens budget och försämringar
7. En moderniserad lönebildning för full sysselsättning | 197