Vägen till full sysselsättning och rättvisare löner

varor, tjänster, kapital och arbete kan lagstiftaren göra mycket i syfte
att upprätthålla ordning och reda på svensk arbetsmarknad.
Det har nu gått drygt ett decennium sedan ett lettiskägt bolag fick
i uppdrag att bygga om en skola i Vaxholm. Priset skulle pressas genom
lägre löner. Arbetsgivarna ville pröva möjligheterna att använda billigare
arbetskraft genom EUs regler om fri rörlighet för tjänster. Det är
det Lavalfrågan ytterst handlar om – priset på arbete. Händelserna i
Vaxholm har på många sätt kommit att omdefiniera LOs och LO-förbundens
relation till samarbetet inom EU.
Kollektivavtalen förhindrar att arbetsgivaren skapar konkurrens om
jobben med krav om sämre löner och lägre villkor. Utan kollektivavtalen
är arbetstagarna utlämnade till marknaden och arbetsgivarnas intressen.
Lavalfrågan handlar om hotet mot det fackliga löftet.
Genom Lavaldomen gjorde EU-domstolen det svårare att försvara
löne- och anställningsvillkor i kollektivavtal. Arbetstagare har ställts
mot arbetstagare. EU-rätten användes i syfte att skapa lönekonkurrens
mellan arbetstagare.
Konsekvenserna av Lavaldomen hanterades i en offentlig utredning
som ledde fram till en särskild lagstiftning inom ramen för lagen om
utstationering av arbetstagare. Lagstiftningspaketet brukar kallas lex
Laval. Utifrån lex Laval kan inte inhemska och utländska företag likabehandlas.
Facket kan inte längre, med stöd av stridsåtgärder, kräva samma
villkor i kollektivavtal som man kräver av svenska företag. Det kommer
att finnas arbetsgivare som verkar i Sverige med lägre löner. Det riskerar
att bidra till låglönekonkurrens. Med stöd av stridsåtgärder kan facket
enbart kräva så kallat utstationeringsavtal som innehåller kärnvillkoren
i kollektivavtalen. Av utländska bolag kan bland annat minimilön,
arbetstidsregler och semesterersättningar krävas. Det är därför LO har
krävt att lex Laval rivs upp.
Ytterligare ett problem är att fastställa vad som menas med minimilön.
Kollektivavtalen innehåller ofta entydiga och klara lägstalöner.
Men minimilön och lägstalön är inte samma sak. Och glappet mellan
lägstalön och utgående lön kan vara stort. På sikt riskerar lex Laval att
bidra till krav på högre lägstalöner i paritet med utgående lön. En företeelse
i arbetsmarknadens marginaler riskerar således att få betydelse
för lönebildningens framtid. Dessutom sätt partsautonomin under press.
150 | VÄGEN TILL FULL SYSSELSÄTTNING OCH RÄTTVISARE LÖNER