Vägen till full sysselsättning och rättvisare löner

I ett demokratiskt samhälle finns inte alternativet att förbjuda fackföreningar
eller parternas rätt att vidta stridsåtgärder. Det är upp till
parterna att hantera intressekampen mellan löntagare och arbetsgivare
så att samhället inte går sönder. Med den utgångspunkten är rätten för
facket att använda strejkvapnet, och för arbetsgivarna att lockouta, en
demokratisk rättighet som har stor betydelse oavsett om någon part
utlöser en stridsåtgärd eller inte. Samtidigt är det viktigt att påminna
om att inget samhälle helt överlåtit till parterna att reglera strejkrätten;
i Sverige införlivades strejkrätten i rättssystemet 1928.
6.1.2 Kollektivavtalen och EU
Ett grundläggande arbetsrättsligt problem är att kollektivavtal som reglerar
löner och anställningsvillkor orsakar kostnader för företagen. Företag
med sämre villkor kan därigenom skaffa sig konkurrensfördelar.
Denna tanke formulerades redan i ingressen till ILOs konstitution från
1919, där det heter:
The failure of any nation to adopt humane conditions of labour is an obstacle
in the way of other nations which desire to improve the conditions
in their own countries. 124
Frågan om hur den arbetsrättsliga skyddsregleringen ska utsträckas
till att omfatta alla uppkommer på olika nivåer. På internationell nivå
handlar det om att skilda arbetsrättsliga regler i olika länder kan ge
länder med låga skyddsnivåer konkurrensfördelar i kampen om marknadsandelar
på världsmarknaden eller i kampen om de internationella
företagens investeringar.
Ett sätt att motverka konkurrens av detta slag är genom internationella
konventioner.
Den arbetsrättsliga regleringen som härrör såväl från ILO som från
EU kan delvis förklaras utifrån sådana överväganden. Med ökad internationalisering
och fler utländska aktörer i Sverige krävs att regelverken
som omger kollektivavtalen stärks. Trots fri rörlighet inom EU för
124 I översättning ungefär: ”En nations misslyckande med att skapa humana villkor för löntagarna
utgör ett hinder för andra nationer som vill förbättra villkoren i sina egna länder.”
6. Lönebildningens grunder | 149