Slutversion Hela arbetslivet 28 sept 2012.pdf - Svenska ESF-rådet

Någon annan berättar att hon ville ha ”ett lätt träningsprogram” men att
hennes utsedde personliga tränare menade att hon behövde något ”tuffare”.
Hon säger vidare att ”då ville jag inte, då ska jag inte träna alls. Jag har inte tid
sade jag [till tränaren]. Sedan har jag inte gått dit”. Citaten illustrerar att denna
personalgrupp inte vill ha ”pekpinnar” utan kunna påverka träningens
utformning och när de vill träna.
Inte deltagit – tre skäl
I följande avsnitt diskuteras skälen till varför vissa av personalen inte har
deltagit i HEL-projektets fysiska hälsosatsningar, utifrån intervjuer och öppna
enkätsvar. Analysen tyder på att det framförallt rör sig om tre skäl. Det finns,
för det första och som redan har framkommit, (i) personal som har velat delta i
hälsoanalys och i träning men som inte har fått den möjligheten då de anmält
sig i ett senare skede då de avsatta medlen tagit slut. Flera personer som
anmält sig senare berättar att det var så många som ”efteranmälde sig” att
projektledningen valde att lotta ut ett antal platser. I våra intervjuer
framkommer att det fanns ytterligare personer som var intresserade av att delta
i träning men som uppfattade att det inte var någon idé att anmäla sig eftersom
man fått information om att medlen var slut. Någon säger ”det finns ju inga
pengar [längre], de har tagit ner lappen [om träning]”. De uttrycker besvikelse
över att projektledningen inte planerade satsningen på ett annat sätt eftersom
de menade att man borde ha kunnat förutse att det skulle ta lite tid för en del
personal att dels få tillgång till information och dels känna sig motiverade att
delta i den fysiska hälsosatsningen. I detta sammanhang säger någon: ”Jag
uppfattade ju att alla som ville fick träna. Så jag är nog inte ensam om att vara
besviken där. Sedan sade de [projektledningen] att ´vi har ju inte obegränsat
med pengar´. Så lät det då när det var stort intresse”. Personalen uttrycker att
vissa kanske behöver ”tänka lite på saken” innan de anmäler sig.
Ett andra skäl (ii) är att man inte haft möjlighet att delta på grund av
praktiska skäl. Det kan handla om att man bor och/eller arbetar på annan ort
där inte träning erbjuds i projektet. Någon säger: ”Sedan kan jag tycka att det
är ju lättare att vara med när man bor i Alvesta. Det är svårare för oss som bor
utanför”; ”Vad det än gäller så är det Alvesta i första hand. Kommungränsen
tar slut vid Alvestaskylten. Så känns det att vi är lite på avkroken här ute.”;
”Det handlar om avstånden, att man måste ha bil den dagen och kanske måste
kompa ut för att hinna till träningen i tid.” Det kan också handla om att
upplägget inte passar ens livssituation eller arbetstider. Intressant nog är det få
enhetschefer som säger att de deltagit i fysiska aktiviteter, merparten av dem
anger just skäl som att de inte bor på orten, har småbarn, att de redan tränar
eller att det är svårt att få tid till det. En enhetschef säger: ”Det är oerhört
generöst [med erbjudandet om fysisk träning] men jag har inte tyckt att jag
kunnat rent tidsmässigt”. En annan säger: ”Det är en jättefin satsning absolut
/…/ Men jag har ett liv hemma också känner jag. Så jag vill gärna hem.”
35