Black Beauty

Bara slarv
Jag vet inte hur länge jag var sjuk. Herr Bond,
veterinären, kom varje dag. En dag åderlät han
mig. John samlade upp blodet i ett kärl. Jag
kände mig mycket svag efteråt och trodde jag
skulle dö och jag tror de andra trodde detsamma.
Ginger och Merrylegs hade flyttats in i ett
annat stall så att jag skulle få tyst och lugnt.
Febern hade gjort mig överkänslig för ljud. Jag
hörde vartenda fotsteg till och från huset och
visste precis vad som försiggick. En natt var
John tvungen att ge mig medicin. Tom Green
kom dit och hjälpte till. När jag tagit den och
John gjort det så bekvämt för mig han kunde,
sade han att han skulle stanna en halvtimme för
att se hur medicinen verkade. Tom sade att han
skulle stanna hos honom. De gick och satte sig
på en bänk som burits in i Merrylegs spilta och
satte lyktan vid fötterna så att jag inte skulle
störas av ljuset. Ett tag satt båda männen tysta
och sedan sade Tom Green lågmält,
— John, jag önskar du ville säga ett vänligt
ord till Joe. Pojken är alldeles förkrossad. han