Black Beauty

fick ofta dra en lätt vagn och var mycket omtyckt
av en del damer för att hon var så snäll
och en tid därefter såldes hon till två damer som
själva körde och ville ha en pålitlig häst. Jag
mötte henne flera gånger ute på landet där hon
höll en jämn och lugn takt och såg glad och
nöjd ut. Det gladde mig ty hon förtjänade en bra
plats.
När hon lämnat oss kom en annan häst i
hennes ställe. Han var ung och hade rykte om
sig att skygga och rycka till och hade därför
förlorat en bra plats. Jag frågade hur han blivit
så skygg.
— Det vet jag knappt själv, sade han. Jag
var skygg som liten och var ordentligt rädd ett
flertal gånger och om jag såg något ovant
brukade jag vända mig om och titta. Du förstår
med skygglappar kan man varken se eller förstå
saker och ting som händer bakom ryggen annat
än om man ser sig om. Men då gav mig
husbonden alltid ett piskrapp, vilket naturligtvis
fick mig att rycka till. Det gjorde inte saken
bättre. Om han bara låtit mig titta lugnt på saker
och ting och se att det inte var något farligt tror
jag det hade gått bra. Jag skulle ha vant mig. En