Black Beauty

kan varken äta eller vara glad. Han säger att han
vet med sig att det var hans fel alltihop, trots att
han gjorde sitt bästa. Han säger att om Beauty
dör kommer ingen någonstin att tala med
honom mer. Det gör mig ont att höra det. Skulle
du inte kunna tala med honom. Han menade
inget illa, pojken.
Efter en kort paus sade John, sakta:
— Du får inte döma mig så hårt, Tom. Jag
vet att han inte menade något illa. Det har jag
aldrig påstått. Jag vet att han inte är någon dålig
pojke, men du förstår jag lider själv. Den här
hästen är min stolthet, för att inte tala om hur
omtyckt han är av husbonden och frun. Att
tänka sig att hans liv kanske blivit bortkastat på
det här sättet är mer än jag kan stå ut med. Men
om du tycker jag är för hård mot pojken ska jag
försöka ge honom ett vänligt ord i morgon —
om Black Beauty är bättre vill säga.
— Tack ska du ha, John. Jag visste väl att
du inte menade att vara hård och jag är glad att
du inser att det bara var slarv.
Johns röst fick mig nästan att hoppa högt
när han svarade,
— Bara slarv? Bara slarv! Hur kan du tala