Black Beauty

— Vit stjärna i pannan, en vit högerfot och
den lilla knutan på halsen. Sedan tittade han på
ett ställe mitt på min rygg.
— Så sant som jag lever, har han inte en
liten vit fläck där som John brukade kallade
"Svartens lilla slant". Det måste vara Black
Beauty! Nej men Beauty, Beauty. Känner du
igen mig? Lille Joe Green, som nästan tog död
på dig?
Och så började han klappa mig som om han
var överlycklig. Jag kan inte påstå att jag kände
igen honom, för nu var han en ståtlig ung man
med svarta polisonger och basröst, men jag var
övertygad om att han kände igen mig och att
det var Joe Green och jag var mycket glad. Jag
lade nosen intill honom och försökte säga att vi
var goda vänner. Aldrig har jag sett en
människa bli så glad.
— Ta dig på prov! Det behövs minsann
inte! Jag undrar vad det är för en odåga som
förstört dina knän, gamle Beauty. Du måste ha
blivit illa behandlad någonstans. Men inte ska
någon kunna klandra mig om du inte får det bra
här hos oss. Jag önskar John Manly var här och
kunde se dig nu.